Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och liberalitet pS tnngan, på samma tid liksom medvetslöst anställer förföljelser.
–-Den oinskränktaste tryckfrihet, långt ifrån att vara farlig för en laglig
regering, som menar redligt och har folkets väl för ögonen, är snarare en
borgen och säkerhet för densamma. Den missbrukas, men mängden skall aldrig
låta förvilla sig. Eller månne man kan ett ögonblick tro, att ^udvig XVI
slutat sitt lif på schavotten, om tryckfrihet tillförene herrskat i Frankrike;
eller att engelska monarken möjligtvis kan darra för en revolution P
Måhända är en sådan i Stor-Britannien knappt tänkbar. Det undertryckta
missnöjet är mera att frukta än det kannstöpande fronderiet, meu fronderiets
natur liknar den innestängda pestångans, som lätt förflyger, så snart man
tillåter den fritt sprida sig. Öfver tryckfrihetens nytta i politiskt hänseende
vore mycket att säga: att religionen ingenting vinner genom tvångsmedel,
är föremålet för närvarande skrift. Äfven författaren tror att det gifves
ett fall, då våld i trosmål måste användas; och detta enda fall är, när en
så förderflig sekt uppkommit, att den hotar religionen med en fullkomlig
om-etörtning och när denna smitta ej annorlunda kan afvändas. Theologerna, i
det ögonblick de begära verldslig handräckning, erkänna i detsamma sin
egen andliga nöd äfvensom Guds ords vanmakt, och gifva evangelii sak
andligen förlorad. Men en sådan våda har ännu aldrig yppat sig, och
re-genterna, aom låtit missbruka sig af presterna och blifvit missledda af
ögonblickets passioner, äro alla straffade af historien; ja, då en dylik fara för
ett halft sekel sedan verkligen syntes vara för handen, gick denna lära genom
en besynnerlig motsägelse ej allenast obehindrad fram, utan njöt äfven
beskydd och uppmuntran från thronerna. — Ännu mer: ett sådant fall kan
icke inträffa; ty religionen behöfver inga andra vapen än sina egna; och i
det följande gå vi att undersöka, om ej theologerna sjelfva varit skulden
till det pestgift, som då böljade bortfräta alla menskliga former.»
«Den grundkänsla, hvarmed menniskan uppfattar de föremål, som
hvar-ken genom de yttre sinnena inhemtas eller i det sjelfverkande förnuftet
alstras, är tron. Tron är grnnden till den uppenbarade religionen, men dess
kriterium är förnuftets systematiska och sjelfmedvetande utveckling, d. ä.
filosofien. Ty Gud, såsom religionens grund, är på en gång kunskapens
objekt (qui creditur) och kunskapens princip (quo creditur). Men
religionen såsom vetenskap (theologi, dogmatik) sträfvar att hinna till kunskap
om samma Gud, från hvilken sjelfva den med tron förenade kunskapen, all
lefvande kärlek och lif utgår, och kommer just derigenom i
öfverensstämmelse med filosofien, hvilken, från förnuftet utgående, söker) tingens eller
idéernas högsta princip (Gud), och således träder, fast på annan väg, i
förbindelse med religionen. Den filosofi som är irreligiös är således otänkbar;
äfvenså: en theologi, som har filosofien till fiende, upphäfver sig sjelf.»
«På tron, ännu ej söndrad från förnuftet och af det sanktionerad,
grundar sig katholicismen. Det gifves så väl för hela slägtet som för den
enskilda menniskan ett slags barndom, då det obekymrade sinnet lefver gladt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
