Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i det närvarande och känner intet behof af en större visahet om framtiden
än den, som lofvas af evangelium, anas af hjertat och målas af den i all
sin liflighet skapande fantasien. Katholicismen var också i början sådan,
att knappt någon fullkomligare form kunde tänkas för kristendomens
uppenbarelse. Dess ljus var mildt och välgörande, dess dogmer understöddes af
den poetiska känslan, dess sedelära var ännu ren, dess yttre ceremonier
mäktigt talande till fantasien och genom sin prakt imponerande. Men efterhand
inblandade sig i de gudomliga sanningarne menskliga lärdomar, ej allenast
onyttiga, utan ofta äfven anstötliga och orimliga; dess sedelära urartade till
en förarglig och skadlig passivitet, ljuset vändes i mörker, de heliga
mysterierna i löjlighet och vidskepelse. Det förtryckta förnuftet, i början
yttrande sig i barnsliga och förvända klyftigheter, sträfvade länge onyttigt till
en regeneration, men förföljdes af den numera intoleranta kyrkan; ända till
dess, i början af det tidehvarf, som i så många afseenden kan kallas
mensk-lighetens nya födelse, en man segrande uppstod, som med ett enda slag
krossade den murkna, till fall mogna stommen.»
«Här är icke stället att undersöka, om ej Luther af framgången
lockades att gå längre och på samma gång mindre långt än vederbort; men
nog: Luther var sitt sekels största filosof, ty protestantismen är
förnuftets högtidliga protest mot öfvertron och fördomarne. Det system, som nn
uppställdes, var produkten af tidehvarfvets kunskapsförråd och, såsom
sådant, stort och vördnadsvärdt. Men allt menniskoverk är icke evigt; tiden,
den allsvåldige, framgår med mäktiga steg; menniskoslägtet måste, äfven
mot sin vilja, med honom framvandra, men allt dödt och skapa dt stanna
bakefter. Derföre är religionen liksom Gud, dess urgrund och upphofsman,
evig och oföränderlig och skall på jorden aldrig gå under; men theologien,
som är religionens systematik, skall ständigt utvidgas och förädlas och
beständigt sträfva att i den fullkomligaste form uppenbara och försinnliga de
gudomliga grundsanningarne.
«Men de, som efter Luther stodo i spetsen för kyrkan, misskände,
såsom ofvan är visadt, till den grad protestantismens natnr att de ibillade sig
kunna fixera den nu ständigt framåt sträfvande forskningen. De ansågo
sin nya lärobyggnad som ett alldeles fulländadt verk, och de förfäktade sina
och Luthers dogmer med samma nit, som de himmelska sanningarne sjelfva,
emedan de förblandade beggedera. Protestantismen, som sjelf är den på
theologien tillämpade filosofien, trädde nn i opposition mot filosofien; och
om man ej (såsom salig Hoffmann i Helmstädt (1598)) uppenbart påstod «att
förnuftet i sitt naturliga tillstånd är en fiendskap mot Gud och roten till
alla kätterier», så tänkte man likväl icke och tänker ej ännu mycket bättre
om filosofien. Nu uppstod den ena fritänkaren efter den andra och satte
dogmatisterna i mycken förlägenhet. Förgäfves skref man mot dem tjocka
böcker, som ej lästes; förgäfves lånte man regenternas kroppsligt tuktande
arm mot villosatser, som, utan dessa förföljelser, antingen af sig sjelfva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
