Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den Helige Ande (Oken), bevisar nr samma princip försoningen och hela
vår gudalära, och använder uppenbarelsens gudomliga sanningar till försvar
för vanvettet och en täckmantel för allt slags oförnuft.»
«Språket är ett instrument för att uttrycka tankar. Detta instrument,
att dömma af det sätt, hvarpå det brukas, har fallit i dårars händer. Man
tror sig hafva fnnnit vishetens djap i obestämda, ingenting betydande
termer. Ifrån Tyskland har denna tro spridt sig till Sverge. Man hopaamlar
från alla håll ord, som hafva den möjligen minsta eller ingen mening:
identitet, relativitet, subjekt, objekt, positivitet, negativitet, intellektuell
åskådning, jaghet, det absoluta o. s. v., och med dessa och dylika allmänna
termer dereaonnerar man utan misstanka om sitt meningslösa ordgräl; deaaa
använder man i eathetik, moral, politik, religion, i allt utan undantag. Är
frågan om det sköna, så består det i det absolutas subjekt-objektivering,
eller åtminstone i det oändligas framställning i det ändliga; om sedlighet,
8å är den en intellektuell åskådning af det eviga; kommer man till
statsläran, så äro lagarne en negativitet och kyrkan en positivitet; till
religionen, så är den mystisk kontemplation af det rena intet, det absoluta, och
kristna religionen det rena intets objektiva form o. s. v.; med ett ord,
man rasar med termer, dem man hvarken sjelf begriper eller kan göra
begripliga för andra. Och ju mindre man förstår sig sjelf, desto mer tyeker
man sig skåda i djupet ; med desto större förakt ser man ned på alla
föregående tänkare, som ej hunnit till den stora upptäckten af det absolnta
intet. På samma sätt i vitterhet och alla andra ämnen. Skrifver man poesi,
så kan man ej stanna i sin flygt förrän man kommit till nrmotsataena
ak il j em ur, som det heter i det makalösa poemet i Phosphoros, till tysta
toner, simmande själar, det eviga lifvets smaragder o. 8. v.
Sänker man sin poetiska flygt till det lägre prosaiska skrifsättet, så igenkännes
likväl samma anda. En läsare tycker sig ej mera läsa sitt modersmål, utan
ett helt annat språk. Det svenska språket måste förtyskas, vridas,
förlängas, förkortas, med ett ord, förosvenskas, vare sig genom nya ord, nya
böjningar eller nya sammansättningar, allt vittnande lika mycket om
vård8-löshet, som brist på smak och oförmåga att lyckas i nya skapelaer. Till
sakernas mörker läggas ordens ovanlighet och den logiska oredan går i jemt
förbund med den grammatikaliska.»
Detta kan vara tillräckligt såsom prof på denna
art af polemik, utgående från en i grunden ofilosofisk
verldsåsigt, som man lätt igenkänner. Författaren
skonar icke en gång sjelfva Kant, men vädjar deremot till
Locke, hvars grundsatser han godkänner. Sådana
antagonister voro i sjelfva verket föga farliga för den nya
skolans läror. Dock hade de äfven från sin ståndpunkt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
