Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rätt i mycket, uttryckligen i allt som angick det nya
systemets dunkel och orediga terminologiska svammel,
samt det sätt, hvarpå språket misshandlades.
Författaren slutar med följande anmärkning:
«Fichte och Schelling äga åtminstone den förtjensten att Bjelfva hafva
kombinerat meningslösa ord. Men icke en gång denna förtjenst, så ringa
den ock är, kan tilläggas deras efterbedjare i Sverge. Dessa senare
upprepa blott hvad de hafva läst, utan att förstå, med en andäktig tro och
blind tillgifvenhet. Schelling sjelf undanbeder sig mer än en gång allt
beröm af detta slags folk och förmanar dem att sjelfva tänka upp något, om
de kunna. Skulle ej detta förtjena att tagas ad notam t Och månne ej
herrar Schellingianer i vårt kära fädernesland gjorde bättre att pröfva, innan
de ropade nt sin lånta vishet eller att rentaf uppskjuta sitt omdöme, till
dess de hunnit mera mognad och deras inbillning kommit i något slags
jemvigt med deras förstånd? Uppfinnarne sjelfva skulle möjligen kunna
byta om system. Fichte skref en gång till Reinhold, att han ville blifva
fördömd om ej hela hans vetenskapslära vore sann. Emellertid fann han
sedermera för godt att i hufvudsaken ändra sitt system. På Schelling är
dessutom icke mycket att lita, sedan han nu, såsom det berättas, gått
öfver till den majestätliga katholicismen (se Svensk Litteratur-Tidning),
och man således bör befara, dels att denna man såsom andäktig katholik
ej kan filosofera med alldeles samma frihet som förr, dels att han, som nu
ändrat tänkesätt i religion, en gång ändrar dem i filosofien, och går öfver
till det sunda förnuftet, sättande dermed de små både tyska och svenska
efterbedjarne i en icke ringa förlägenhet.»
En något farligare vedersakare uppträdde mot årets
slut emot skolan. Litteratur-Tidningen hade inbjudit
hvem som behagade att i tidningen införa inkast mot
den 8. k. nya filosofiens läror, med löfte att upptaga och
vederlägga dem. En insändare hade antagit denna
utmaning, men svaret på hans anmärkningar uteblef. Detta
föranlät honom att i Journalen åter taga till ordet på
följande sätt i sista slutet af året*).
*) I förväg bör anföras ett stycke ur en not, som influtit i Atterboms
recension af Svenska Akademiens Handlingar, vid hvilken insändaren
företrädesvis fästar sin uppmärksamhet. Der yttras bland annat: «Det eviga
urväsendet, hvilket såsom sådant nödvändigt är sin egen produktion eller
position, är just derigenom actu evigt (absolut), att det ponerar*sin evighet
på ett oändligt sätt, eller att dess enkla urposition i och med
detsamma är en oändlighet af positioner, för den sinnliga åskådningen utbredda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
