Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
«Bedaktionen af Upsala Litteratur-Tidning, aom nog länge dröjt med
införandet af inkasten mot nya filosofien och ännu längre med deras
vederläggning, har omsider genom den modiga recensenten af Svenska
Akademiens Handlingar lofvat utförligt hesvara den ena af de uppkastade frågorna,
den om idéernas fierhet och tillika absoluthet, och emellertid i förbigående
vidrört den. Innan löftet hinner uppfyllas, framkastas af den, som väckt
frågan, några anmärkningar, hvilka åtminstone skola äga en förtjenst, som
värderas, om ej af redaktionen, dock af allmänheten, den, att vara tydliga.»
«Hvad recensenten säger om det eviga nrväsendets enkla urposition,
hvilken i och med detsamma är en oändlighet af positioner, må han icke
tro vara obekant för frågornas författare eller dem bland allmänheten, som
hafva n&gon insigt- i Schellingska systemet. Ingen tviflar, att ju
recensenten och hans medarbetare kunna, efter Schelling och med Schellingska
termer, mycket lärdt docera; men det de behöfva dokumentera är, att de
kunna bevisa sina theser, eller, i fall detta skulle vara ogörligt, bestämdt
eller på egen hand förklara dem. — Exemplet af cirkeln tillhör icke
recen-aenten. Derföre kan han icke tadlas, men väl derföre att han icke tyd-
i en omätlighet af mångfald och former, men af hvilka hvar och en i sin
easentiala substans (idé) är den gemensamma absoluta positionen sjelf, i en
egen specialitet ånyo ponerad. Så är ju cirkeln, evighetens sinnebild, just
derigenom cirkel, att den är på samma gång centrum och periferi; men
medelpunkten är ju ingenting annat än den ideella cirkeln, omkretsen
ingenting annat än den realiserade medelpunkten; och om jag i tanken delar
periferien i en ändlöshet af punkter, så står jag dock på hvarje punkt i en
radius af centern, eller (då en radius blott vill säga en dynamisk aktion,
i hvilken medelpunkten yttrar sig) i centern sjelf. Sjelfva genus och modus
af hvaije specialitet, ända in i den ringaste atom, innehållas i
outtömligheten af den absoluta identitetsformen. Det positift speciella i tingen är
blott den qvantitativa differensen i dynamisk fullkomlighet, eller det olika
mått af kraft, hvarmed hvart och ett ting representerar den absolnta
enheten. Det ändliga i tingen är såvida grnndadt i denna formella differens,
att den är den nödvändighet, som tvingar den sinnliga åskådningen att se
tingen i förhållanden till hvarandra (hvarigenom naturligtvis
vexelbegrän-sande rumfyllnader, kausalnexus och mera dylikt framställa sig); men det är,
till sin realitet, ett fullkomligt optiskt spectrum, på samma sätt som
samma sinnliga åskådning ser det ena och odelbara ljuset endast i relationerna
af dess strålar, utan att förstå, att hvar och en stråle, den må vara
bruten och färgad på hvad vis som helst, innehåller omedelbart i sig hela
ljQssubstansen. Kan man åter äfven i det minsta grand af materien, äfven
i den minsta lifvade punkt upptäcka hela oändlighetens närvaro, så har man
åtminstone börjat att åskåda verlden på ett icke blott föregifvet
intellektuellt sätt.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
