Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hvilka ingen theoretiak (alltså ingen) kunskap är möjlig, och dermed har
filosofien fått sitt afsked både såsom vetenskap och vetenskapslära: i fall
hon annars med ett afsked utan grunder kunde afspisas. Emellertid, då
man detta oaktadt synes vilja bibehålla namnet filosofi, förmodligen för
att icke lemna någon lucka i den så många sekler gamla, och således af
gammal häfd helgade listan på menskliga knnskapsslag, inser jag icke hvad
man egentligen vill förstå under detta namn, sedan man afklädt det all
inre betydelse, om ej en viss drift och färdighet att prata kors, tvärs oc^
ändalångs öfver allahanda ämnen, utan att en gång hoppas, mycket mindre
kunna komma till något resultat. Skulle man verkligen inbilla sig, att
vishetsgudinnan, för ett så eländigt ändamål, i förnuftets rustning sprungit
nr ljungarens hjerna? Men hvad annat kan vara meningen af skriket mot
återställandet af filosofiens uråldriga idé, den att gifva kunskapsbegäret en
klar och fullständig &£<OQict *) af det i alla föremål för mensklig åsigt
ursprungligt verkliga, det i universum, så väl i dess intelligenta som i
dess intelligibla**) hälft, absolut väsentliga — ty hvad söker filosofien,
om ej en sanninjz, som är omedelbart eller genom sig sjelf sann och
allmängiltig, en visshet, som måste vara alla särskilda vissheters grund, en
in-sigt, som icke kan inses genom något annat ljus än sitt eget, — och hvar
kan detta absolut sanna finnas, om ej i ett absolut väsentligt? Åtminstone
är det hufvudbegreppet af den lära, som man kallar naturfilosofi, att söka
en realitet, som hvarken genom det blott generella logiska tänkandet eller
den blott konkreta empiriska åskådningen kan ernås (emedan de begge
aldrig hinna öfver relativa vissheter), ehuru den i det logiska tänkandet
(äfvensom i allt slags tanka) är den kraft, som tänker och i den konkreta
åskådningen den substans, hvars fenomener skådas. Det följer af en sådan
realitets natur, att den endast kan vara en, ty annars vore den ej den 8Ökta
grundverkligheten; det följer också af dess natur, att den måste vara allt,
d. v. 8. vara den identiska substantialiteten af allt; ty annars sknlle
flera grundverkligheter existera. I detta fall är och förblifver det gamla
I» %a\ nav förnuftets ovilkorliga åtrå, och de, som i sina kotterier,
med korten i händerna,- eller framför rågade tallrikar, pläga företaga
vetenskapliga forskningar och handhafva kritikens svärd, synas ej särdeles
reflektera öfver förnuftets egentliga egenskap, den att vara förnuftigt, när de
*) ®S(HqLol kommer af frsaoftcu, se, åskåda, och all theori som ej
är åskådning och åskådningslära, är — hvad grillfåugares hjernspöken
alltid äro, antingen de beropa sig på logik eller empiri. Atterboms not.
**) Jag kan icke gilla den förblandning af orden intelligibel och
intelligent, med hvilken jag sett åtskilliga nyare filosofer beteckna ett
och samma begrepp, nemligen det intelligenta i allmänhet. Intelligibel
är, i följd af ordböjelsen, det som är ämnadt att intelligeras, eller det
som kan intelligeras; intelligensens objekt. Atterboms not.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
