Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fordra att det skall tänka sig verlden såsom sammansatt af tvenne
urväaen-den, man må bestämma dessa arväsenden och deras vexelförhållande på
hvad vis man behagar. Att denna förnuftsenhet, hvars utveckling
naturfilosofien ser i hela det omätliga omfånget af lifvets gestalter, icke dessmindre
är en princip, som leder till den strängaste theism, hoppas jag kunna visa
vid slutet af dessa förklaringar. Men den äkta theismen kan endaat
fram-spira såsom blomman af en äkta naturalism, hvilken, på samma sätt som
naturen sjelf innehåller roten till allt lif, förhåller sig till lifvets högsta
utbildningsgrader, till dygd, till konst och religion, såsom roten af
evighetens träd till dess i kronan glimmande frukter. Just derföre att en
falsk filosofi gjort menniskosjälen till ett styckverk, der en afgrund
skiljer det möjliga från det verkliga och gissningen ifrån öfvertygelsen, kan
intet annat medel än en sund filosofi hjelpa dem till rätta, hvilka ett
lyckligt natnrsinne ej skyddat från alla tvifvelsmål, eller för hvilka ej
kristendomens urkunder, som framställa filosofiens grundåskådning i dess
ursprungliga enkelhet, kunna sönderslita näten af en i sina egna garn
intrasslad reflexion.»
Innan jag går längre i historiken öfver den nya
skolans filosofiska polemik, har jag ansett mig böra i ett
sammanhang redogöra för grundåsigterna i det
filosofiska system, till hvilket nämnda skola bekände sig,
nem-ligen det Schellingska.
Att filosofien genom Schelling gjorde ett stort
framsteg, det kan äfven icke-filosofen inse. Redan Kant hade
haft så mycket allvar med sin protestantism att, med
undantag af den sedliga idéverlden, egentligen all färg
och gestalt var utplånad i hela lifvet. Fichte hade gått
ännu längre i sin rigorism. Den sedliga andens allmakt
hade slutligen intet objekt emot sig, så att den till en
viss grad var i förlägenhet huru den skulle realisera sig.
Schelling gjorde menniskan uppmärksam derpå, att hon
icke stod ensam i verlden, att den ande, som i henne
kristalliserade sig till högsta företeelse, också lifgifvande
genomträngde hela naturen. Detta grekiska
åskådningssätt har Schelling på ett ganska anderikt sätt utfört i
alla rigtningar. Hans analys är icke skarp: — man stöter
öfverallt på luckor och språng — deremot är hans
intuition mycket rik och varm, och han äger i hög grad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
