Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
«Från det absoluta till det verkliga gifves det
ingen ständig öfvergång. Sinneverldens ursprung är
endast tänkbart såsom en fullkomlig lösbrytning från
absolutheten genom ett språng. I Gud ligger endast
grunden till idéerna, och idéerna producera omedelbart
endast åter idéer . . . Det absoluta är det enda reala,
de ändliga tingen deremot äro icke reala; deras grund
kan derföre endast ligga i ett aflägsnande, ett affall
från det absoluta .... Det var ett föremål för den
hemliga läran i de grekiska mysterierna att framställa
sinneverldens ursprung icke, såsom i folktron, som en
skapelse af gudomligheten, utan såsom ett affall från
densamma. Härpå grundade sig den läran, att det fallna
gudomliga i menniskan så mycket som möjligt borde
undandragas och renas från relationen och gemenskapen
med kroppen, på det att menniskan, under det att hon
doge för det sinnliga lifvet, skulle återvinna det
absoluta och åter blifva delaktig af urbildens åskådning. I
synnerhet synes detta hafva varit symboliskt förebildadt
i de Eleusinska mysterierna genom historien om
Deme-ter och Proserpinas bortförande .... Historien är ett
epos, diktadt i Guds anda; dess två hufvudparter äro:
den, som framställer mensklighetens utgång från centrum
till dess högsta aflägsnande derifrån; den andra den, som
framställer återvändandet. Den förra är liksom
historiens Iliad, den senare dess Odyssé. I den förra var
rigtningen centrifugal, i den senare centripetal. Den
totala verldsföreteelsens stora afsigt uttrycker sig på
olika sätt i historien. Jdéerna, andarne måste affalla
från sitt centrum, införa sig i naturen, affallets allmänna
sfer, i särskildheten, på det att de sedermera såsom
särskilda måtte kunna återvända i indifferensen, och
försonade med henne vara i henne utan att störa henne.»
Ehuru föga spekulatift innehåll finnes i hela denna
deduktion, så ådagalägger den dock tydligen ett: att
en hemlig frändskap förefinnes mellan de skenbart ytter-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
