Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
qvenserna af sin spekulation, eller för litet upprigtig att
öppet erkänna dem. Ofverensstämmelsen mellan filosofi
och populär religionshistoria blir, fruktar jag, aldrig
annat än en dagtingan, bygd på ömsesidig aktning, och
med undanskjutande af tvistepunkterna, om hvilka man
i alla fall gör sig helt olika begrepp, fastän man genom
logiska hokuspokus vill förklara dem likbetydande. Jag
nekar ej heller, att theologien i detta afseende förer ett
ärligare spel än den filosofi, som vill ansluta sig till
densamma, men hvars förbund theologien som oftast
försmår, såsom hvilande på falska eller konstgjorda
öfverens-stämmelser och förutsättningar, och derigenom opålitligt.
Ur en artikel i Allmänna Journalen (för 1816, N:o
280) meddelar jag följande utdrag, för att närmare visa
den gamla skolans sätt att uppfatta och behandla
fosfo-risternas religionsläror.
Försök att bestämma egenskapen af de religionsbegrepp, som
inneh&Ilas i vissa nyare skrifter.
«Näst det att förkättras gifves säkert ingenting obehagligare än att
förkättra. Författaren af denna artikel, som innerligen afskyr beggedera,
döljer ej för sig sjelf, att han på visst sätt tyckes göra sig skyldig till det
senare i anseende till de nyare skrifter, hvarom här kommer att talas. Lika
litet undflyr det honom, att då fråga är om skrifter af ett nytt filosofiskt
system, denna förkättring i allmänhet är lika vanlig som den i de flesta
fall är obehörig och olämplig. Något sådant har icke nppstått — det
Kantiska icke ens undantaget — som ej i mer eller mindre mån varit
blottatäldt för samma öde. Fruktan derför har ändå aldrig afskräckt och
skall aldrig afskräcka menakliga förnnftet från nya försök att lösa de stora
problemerna för dess forskning. Hvårföre? Derföre att det inser, att det
icke är någon annan än sig sjelft ansvar skyldigt för sättet, hvarpå det
bemödar sig att lösa dem.»
«1 afseende på hvarje ny filosofi, som redligt bekänner, eller i sina
grundsatser öppet röjer, att hon icke vill eller kan ansvara inför någon
annan domstol än förnuftets, är således all citation inför en sådan,
otillbörlig, för att icke säga orimlig.»
«Men helt annorlunda blifver förhållandet, om denna filosofi sjelfmant
ställer sig äfven under en annan domstol, om den ej allenaat ger sig ut
för att ej vara stridande med den uppenbarade religionen, men, hvad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
