Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mer ar, berömmer aig af det innerligaste samband med uppenbarelsen, ja,
åtager sig till och med att bevisa alla dess mysterier. Emot en dylik
blifver den åtgärd, författaren åtagit sig, icke en obehörig anklagelse, men
en tillbörlig rekonventionstalan för antingen bedräglig uppgift, hvarunder
man sökt dölja en helt motstridig åsyftning, eller åtminstone för alldeles
åsidosatt uppfyllande af åtagna förbindelser.»
«Att detta är fallet med den, som hos oss nyligen nppträdt, lärer väl
icke behöfva bevisas, då ropet och skrytet öfver dess religiositet sedan fem
år nästan alla dagar ljuder från dess bekännares läppar. Yttrar någon
reli-gionsvän, hänförd af den känsla, som så gerna tror hvad den önskar, att
han tycker sig hos allmänheten förmärka ett lifligare deltagande för
religionens angelägenheter — atraxt ropas af den s. k. nya akolan: det är vårt
verk! Det är förtjensten af vår filosofi. Det är en filosofi, som nr sjelfva
förnuftet «lofvar att bevisa kristendomens väsentligaste mysterier, ej blott
Gnds existens, utan äfven treenigheten, den menniskoblifna gudomen,
men-niskoslägtets omedelbara förbindelse med gudomligheten i urtiden,
syndafallet och det ondas absolnta tillvarelse, äfvensom menskliga friheten ntan
upphäfvande af försynen, ett hittills af de största tänkare ntan framgång
försökt problem»» *).
«Ehuru denna filosofi genom så stora löften snarare skulle synas hafva
8kadat sin sak hos den med skäl misstrogna och hittills vid filosofiens blotta
namn uppskrämda orthodoxien (som ej borde undgå att inse irrlärigheten i
sjelfva dessa så renläriga löften, hvilka, i fall de kunde uppfyllas, skulle
göra onödig och öfverflödig all uppenbarelae af Guds vilja och råd
om vår salighet), så har hon tvärtom, genom deraa idkeliga npprepande
och genom sina ständigt förnyade försäkringar om sin religiösa syftning,
verkligen lyckata att öfvervinna «den obeslutsamhet, den miastro och tve*
kan», hvaröfver hon beklagat sig hos orthodoxien, och att förmå denna
aistnämnda ej allenast att systerligt gifva sig handen, utan äfven att med
ett näatan blindt förtroende kaata sig i hennes armar. Utom de många
verkliga bevis derpå, som man i allmänna lefvernet har tillfälle att erfara,
och som det kunde vara tillräckligt att åberopa, skall säkert mången tro sig
finna åtminstone en anledning att frnkta ett sådant förhållande i följande
märkvärdiga yttrande, som författaren påminner sig hafva läst någonstädea
och som undfallit en af sjelfvå det svenska Zions aktningsvärda väktare:
«Äfven filoaofien har de senare åren tagit en rigtning, aom för
preater-skapet icke kan vara likgiltig. Ben tyckes vilja 8luta aig närmare intill
religionen, förlika spekulation med uppenbarelae, och verkningarne af den
forraa s. k. vetande med verkningarne af den 8enares tro.»»
*) Orden äro hemtade ur den artikel i Svensk Litteratur-Tidning för
år 1814 (N:o 30), «Om den s. k. Nya Filosofiens syftning», med hvilken
vi förut gjort bekantskap.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
