Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
obegripliga sjelft.» Härunder läses, vid orden «sjelfgifven förnnftainsigt»,
denna rakt på författarena anklagelae gående not: «Meningen af dessa ord
innebär ieke den slutföljd, att den i kristendomens urkunder gifna
uppenbarelsen af gudomens vishet är umbärlig på någon grad af förståndsodling ;
men väl den, att äfven nppenbarelaens sanning och nödvändighet bör kunna
rent filosofiskt inses, om ej förnuftet, som är skapadt efter Guds beläte och
således sjelft en gudomlig uppenbarelse, skall ändlöst ligga i strid med
fordringar, som ej låta nedtysta sig, allraminst genom en död historisk tro
och dess ej särdeles skarpsynta försvarare. Bet gör ej nog till förkunnande
af kristendomens herrlighet att immerfort utropa den för kärlekens,
försoningens och fridens lära. Detta allt är ganska rigtigt, och kan sägaa
rätt vackert i mångfaldiga vändningar; också behöfver man på predikstolen
förmodligen sällan gå längre i sakens behandling. Vill man åter göra
religionens innehåll till föremål för vetenskap, såsom det sker i theologien,
hvilken till sin natur är en på religionen använd filosofi, så måste
man väl göra sig den mödan att uppstiga till spekulativa grunder; ett
upp-stigande, aom har ain rika nytta med sig, ej blott om man önskar att det
eviga förbundet8 ark akall hyllas äfven af otrogne och vantrogne, utan ock
om man vill kunna sjelf betrakta den i hela klarheten af desa himmelska
fägring. Kristi lära är juat derigenom i stånd att meddela kärlek, frid
och försoning, att hon är den rena förnuft8religionen, och således
uppenbarad för att uppfattas af förnuftet, såsom förnuft.» Vill
författaren ännu vidare, under sin jesuitiska kåpa, framsmila hvad han och han8
mörka liga, till hvar och en vettig läsares äckel, så ofta npprepat och åter
upprepat: — att uttrycket sjelfgifven förnuftsinsigt innehåller en hädelse
mot Gud och hans uppenbarelse i Kris to: så besinne man blott, att enligt vår
lära förnuftet, tänkt i dess ursprungliga renhet, är just det band, h
varigenom den ändliga naturen, som först i menniskan (det endaste af
oändligheten omedelbart delaktiga naturväsendet) befrias nr ändlighetens fjettrar,
är npptagen i Guds kärlek och står till honom i en relation, som icke mer
är den blött fysiska mellan realitet och grundrealitet (Essentiå
Absoluti), icke mer endast den blott esthetiska mellan skönhet och urs
könhet (Forma Absoluti), utan den ethiska mellan vilja och nrvilja
(Spiri-tus Absoluti): en relation, som i sin högsta möjliga klarhet är den
religiösa mellan kärlek och nrkärlek (Filius misericordiœ Divinas), och
detta endast såsom förhållande af person till urperson (Dtus Pater),
emedan kärlek allenast mellan personliga väsenden är tänkbar. Förnuftet är i
besittning af Guds idé, just derföre att det sjelft, betraktadt i dess
essentiels lif, är Guds idé, eller det genom sin aktiva energi (förståndet) all
realitet förnimmande förnimmandet, i hvara lefvande aetus en absolut
realitet (som, betraktad i sin högsta potens, är en reell
urpersonlighet) har afbildat sitt eget inre8 actus, och dymedelst gjort sin afbild till
ett medvetande och sjelfmedvetande väsende. Om medvetandet kan reflek-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
