Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
«Skulle väl föröfrigt de personer, dem ni fått i kommission att ställa
på kättarlistan, till förtjent straff för deras gndlöshet att jaga Voltairismen
ur litteratnren och allmänna lefvernet, äga så alldeles orätt, om de
till-skrifva sig någon andel i den märkbara väckelsen af ett mera allvarsamt,
mera utbredt deltagande för tankens och känslans högsta mysterier?
Be-höfva de i detta hänseende mera till sitt urskuldande än en enkel
jem-förelse (som för hvarje oväldig åskådare af den redan sjuåriga litterära
reformations-processen ligger i offentligt ljus) mellan det förhållande,
hvar-uti religionens idé, kristendomens urkunder, ja sjelfva den yttre
religions-knlten, näst före denna tid befnnno sig till dagens herrskande anda, och
den sinnesart, med hvilken nu dessa ämnen af den uppblommande
generationen betraktas och behandlas? Om vi, med våra ringa krafter, genom
•Guds nåd skulle förmå att uträtta något till hans ära och hans församlings
bästa, föranleda ej då äfven våra misstag, våra förvillelser den nyttan att
uppmana dem, som makt från höjden blef gifven att föra andans svärd med
säkrare blick och kraftigare hand, till herrligare och mera afgörande
bedrifter? Hvad har ni, och sådana som ni, under det tidehvarf, då
fäderneslandets litteratur (theologien inberäknad) skulle förvaltas af edra spiror,
gjort för att befrämja kristendomens sak i de högre rymder, der man inser
att kyrkan ej hvilar på hälleberg, om hennes yttersta hörnstenar grunda
sig på krior och beskrifningar om oaserna i öknen? Hvad har ni gjort;
för att påskynda en äfven för filosofiens refiexionssätt fattlig upplösning af
de heliga gåtor, som, ehvad ondt ni än om filosoferne må tänka och säga,
dock jemväl deras hjertan omfatta med en vördnad, måhända djupare än
någon annans? Eller är ej Guds ord ämnadt att äfven för tänkaren inne-r
bära nyckeln till en harmonisk, en både snillet och känslan tillfredsställande
verldsbetraktelse? Är det förbehållet endast för bönder, som i sin enfald
visserligen tro allt hvad ni behagar säga dem, och för er, till hemliga
ordensstatuter, hvilkas sammanhang med andra individers fordringar ni
finner obehörigt och ohemult? Om ni vågar vara upprigtig, måste ni ej då
tillstå, för er sjelf och för andra, att hela er öfvertygelse i dessa ämnen
antingen stöder sig på en blind historisk tro, hvilken (såsom sådan
betraktad) icke har större värde än hvar och en annan superstition, eller också
på ett alldeles ingenting? Och om våra åtgärder lyckas, att i stället för
denna döda vidskepelse, i en lång tid bortåt af alla ljusare hufvuden dels
föraktad, dels blott tolererad, bringa i dagens skimmer den lefvande
sanningen, den missförstådda, vanvårdade, förglömda: hafva vi derföre
någonsin nekat, att Gud allena är den, som berömmet och äran tillhör?» —
«Sedan vår Jeremias med dessa tvenne lögner menar sig vara
tillräckligt förskansad, framkläcker han, för att i alla händelser vara förvissad om
något ryggvärm, en osanning på köpet, den man kunde vara frestad, liksom
det i prosodien talas om medeltidingar eller mellantidingar, att kalla en
medellögn eller en mellanlögn. Den är utmånglad i följande ordställ-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
