Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Blott de åter komma aig dertill.
Jag är deras dräng. Likväl jag ville
Att min herre om allt stort dem tror:
Hvem kan bättre känna deraa snille
An jnst jag — som putsar deras skor?
Ty ehnr’ man sagt att en minister
Lyser minst i ögat af sin dräng,
Ar det annat med en färsk magister,
Som till Pindos kört i fullan fläng.
Jag sprang bredvid, när i åkarsläden
Stora herrn for dit i brandgul frack,
Och de andra hasade på meden —
Det var jag som skrek: nr vägen, paek!
Och det gick — det gick som bara katten
I qnadrnpedantiskt dundersprång,
Och harmoniskt ljödo bifa*llsskratten,
Jemte våra bjellror och vår sång;
Mycket klappade man jpk i händren,
Mycket fick ock Rosinante pisk,
Och i den Poetiska Kalendren
Märktes dagen med en asterisk.
Men den glädjen blef ej lång: man skulle
Rifva en och annan mur och se n
Jemna en och annan gammal kulle,
Som i vägen stod och gjorde meho;
Och det gick med mina stackars herrar,
Som när vestgöten i vredesmod
Spände för en kyrka sina märrar:
Oken gingo väl, men kyrkan stod.
Ömsom gräto vi och ömsom skällde,
Men det ville icke mera gå;
Ömsom böner, ömsom eder fällde,
Men det ville icke gå ändå.
Jofurs örnar tåla inga bommar,
Inga hinder för sin fria fart;
Skulle skarabéer, plattergomar
Vilja vara utaf sämre art?
Men, det ödes makt, som snillet tvingar
Till att göra verser — eller skor,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
