Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hvar8 gnistor ännn trösta oss, och ntgör således en hörnsten «i den
oförstörda nationella grundläggning för svensk skönhet och konst, som prester
och ståndspersoner ännn ej hnnnit att alldeles förstöra» (sid. IX—XII).
Men ett par verser af sjelfva visan tala bättre än alla loford. Se här t. ex.
den elfte och tolfte:
11. «Bock beder jag till Herran, Han dig den synd tillgifver*), fast
jag här i verlden ej mer kan hafva ro, jag derför detta min dårskap ock
tiilskrifver, när jag var så dnm, och hade sådan tro, att jag dig sknUe få,
det var ej lita på, när som dn hade flera som till dig månde gå.»
12. «Jag var den allrasämsta, som till dig hafver Mat, dock vet jag
ganska väl, och andra vet med mig, att dn mången sämre och näppare har
biat, och aldrig sprungit npp nr sängen som för mig, det tör väl ångra
dig, att dn så gjort mot mig, en gång när dn besinnar att jag rätt
äl-8kar dig.»
«Ben är, som läsaren ser, ett sådant samklang af kärlek och
religiositet, att man ej kan annat än anse den för ett romantiskt mästerstycke,
oeh med detsamma innerligen glädjas, «att romantikens sol ej nedgått från
Nordens stjernfaste; den bär inga band af en pedantisk papgojs
grammat i», ännn mindre af någon papgojs-teknik, hvårföre man också, i
osäkerheten om versernas delning och for att ej betaga den nya editorn aran af
deras restitution, här anfört dem i prosaisk form. Bet ntvecklar «i ostörd
frihet den sanna beskaffenheten af ain organisation i rikedomen af ainnliga
nttryck» o. s. v., kortligen, det är «den Atlantiska dnfvana längtan och
vemod, der en oförgänglig trohet och ett namnlöst begär mSste ersätta
tonfallen från en evig fysisk vår, som blott i gullåldern bekransade polerna.»
Benna visa är tryckt i Falnn 1812, och är tjngntvå verser lång. Ack,
«om i detta qvädes musikaliska gestalt deaa allrainnersta obeslöjadt
framträder», och derom är ingen tvifvel, hvad skada att den ej kan
framläggas för våra nnga damer i klavérntdrag!»
«Men ntom denna Johan Andersson i Jönsvik, har jag äfven en Tepp
Lars Pehrsson och en Jfvar Jfvarsson att rekommendera till ett rnm i
minnets tempel, eller i den Poetiska Kalendern. — Be qvalificera sig
fullkomligt dertill genom sin totala saknad af all slags bildning, och deras
egenskap af skrifvande bonddrängar sätter dem redan, i dess ntgifvares
tanka, vida öfver hela Svenska Akademien, emellan hvars handlingar och
Tepp Lars Pehrssons visor, efter hundra år, såsom spått hafver Amadeus,
icke skall finnas annan skillnad än — den specifika tyngden, emedan
ingen annan verklig poesi gifves, än folkspoesi (Poet. Kal. LV).
Ett nytt bevis, «att den ironiska och didaktiska tonen, som
omkring och ifrån reformationstiden blifvit folksångens utmärkande syftning»,
ej «underkufvat dess (folksångens?) erotiska böjelse», bevisar bland
*) Nemligen att hon besvikit honom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
