Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
«En oeftertänksam läsare skulle af desaa erinringar knnna sluta, att vi
uppträda såsom försvarare af det Horatiska «Sublimi feriam». . i . Tvärtom
tro vi att en ädelt stor man aldrig uppblåses af högmod, ty idealet,
hvar-till han evigt och fåfängt sträfvar, uppfyller hans själ med en oupphörlig
längtan, ett innerligt begär att i en ny skapelse komma sitt mål närmare
— och denna känsla är icke skicklig att väcka en platt och dåraktig
högfärd. Men har han i sin konst hunnit till ett visst mästarskap, måste
dock anblicken af fulländade verk, åtminstone vissa ögonblick af hans lif,
¡ngifva en lugn och stilla glädje, hvilken han hvarken skrytsamt uttrycker
eller gör sig möda att hycklande fördölja. Ty lika litet höra vi en stor
och 8ann konstnär oupphörligt bära sin oskicklighet i munnen, som vi se en
hederlig man löpa kring torgen, ropande: Hör, godt folk, mig som ni
anser för en så i botten beskedlig menniska, vet ni hvad jag tror om mig
sjelf? Att jag är en skurk, en bedragare, en skälm. Eller hvad menar
väl ni, go’ vänner? Det är sannt: likasom ett ungt hjeltesinne någon gång
kan gå för långt i begrepp om sin manhaftighet, så måste man äfven
stundom förlåta unga författare, om de ojemnt väga sina krafter mot
företagets svårighet. Men det är förhoppningen om de ädlares bifall,
sjelf-tilltroendet, ärelystnaden, vida skild från fåfängan, som endast är en
egoistisk känsla af personliga, verkliga eller inbillade, företräden, — som
uppeldar ynglingen till stora företag, gifver honom makt att kämpa mot
hindren och tröst i de vemodiga stunderna af hans lif.»
Recensenten genomgår derefter utförligt de
särskilda klasserna af Leopolds skrifter. Denna
granskning erbjuder föga intresse, sedan man läst
Hammarskölds bref öfver samma ämne och Palmblads egen
äldre recension i Phosphoros, på hvilka den närvarande
endast är ett nytt uppkok, försedt med samma kryddor
och efterlemnande samma bittra och vidriga smak. I
ingen fråga gingo de stridande partierna kanske till den
blinda ytterlighet som i omdömet om Leopold. Då nya
skolan knappt ville unna honom en enda förtjenst,
hvarken såsom poet eller ens såsom skriftställare i
allmänhet, knäböjer deremot för honom samtidigt Journalen
med en tillbedjan, som med sina afgudiska rökoffer är
nästan lika vedervärdig som den förras oförsonliga hat.
Frågar man efter grunden till denna skolans bitterhet
just emot Leopold, framför så många andra af den gamla
gustavianismens anhängare, så är svaret lätt funnet: han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
