Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
«några balar vanvett och febuseri kunna berättiga till
beröm för några blad af vanlig godhet».
Anledningen hvarföre recensenten först nu, efter
sju års tystnad eller undfallenhet, tagit till allvarsammare
vapen än skämtets, och på en gång gjort Atterboms
hela skriftställareverksamhet till föremål för sin
granskning, säger han ligga deri, att Atterbom, icke nöjd med
att inom landet låta sina tidskrifter förklara sig för
landets första skald och tänkare, och påtvinga svenska
allmänheten ett slags litterär diktatur, nu också låtit i
utländska blad gifva sig en vitter storhet, som hans
landsmän ej erkänna. Atterbom hade i detta företal
upprepat det gamla klagomålet, att «endast ett
personligt hämdbegärs oförsonliga ilska varit motivet dertill,
att man valt honom till hufvudexperiment för dessa
förkrossande anstalter, framför så många af hans vänner,
honom i kunskaper och talenter vida öfverlägsna, hvilka
begått lika oförlåtliga förbrytelser». Detta, säger
recensenten, är en alldeles ny ton, som uppstämmes; han har
hittills alltid velat gälla såsom primus inter pares, har
hittills icke undandragit sig äran att så anses, och borde
icke heller undandraga sig de obehag, som äro
oskiljaktiga från en så framstående ställning. Att Atterbom
klagade öfver personliga förföljelser, der inga sådana
funnos, vore, i recensentens ögon, ett bevis derpå att
författaren sjelf medgåfve sig ha en dålig sak att försvara,
«en hemlig harm att ej kunna genom maktspråk bereda
seger åt en dålig sak, för det att den råkat att bli hans,
och derföre är detta skrik ovärdigt, fegt och dåligt». —
— «Han söker på allt sätt, både direkt och indirekt»,
heter det på ett annat ställe, «att väcka sina läsares
ömkan; kort: man tycker sig höra Marsyas sjelf, efter
den bekanta operationen.»
Förbigående den ej oförtjenta persifflage, hvarmed
Journalens utgifvare gisslar Atterboms slafviska fallenhet
för imitation och hans äfventyrliga symbolik, hvaraf ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
