Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ganska lustigt exempel anföres i Atterboms metafysiska
bevis för de fyra riksståndens nödvändighet, vill jag här
endast anföra följande tirad, som upptager några
märkligare ställen ur den kriticerade produkten:
«Det synes vara herr Atterboms Öde, att jn mer han söker att
förklara och försvara sig. ju mera insnärjer han sig i sin outredliga härfva,
och ju flera vapen lemnar han sina motståndare. Han hopar dem så till
slut, att det verkligen blifver lika obarmhertigt, som det i sig sjelf är
ofverflödigt, att begagna dem. Hvad som ökar denna villervalla i hvad han
skrifver, är den brist på vetenskaplig konseqvens som han röjer. Om han
redligt följde det system, hvartill han bekänner sig, så skulle han
åtminstone icke falla i så talrika motsägelser som nu, då han dermed vill förena
den äldre filosofiens åsigter och våra allmännast antagna begrepp. Enligt
de gamles tankar, hade hvar menniska sin spiritus familiaris; men herr
Atterbom synes äga tvenne. Recensenten vill kalla den ena den
naturfilosofiska, och den andra den förnuftiga. När han svindlat några stunder i den
enas sällskap, och gjort ihop några sidor af den beskaffenhet som den
anförda, förifrar sig den andra (som sedan någon tid blifvit djerfvare), och
skakar honom till sansning. Herr Atterbom tyckes då ett ögonblick inse,
att han behöfver skrapa öfver «prodnkten af sin fantasis dnnkla grund»
med några granna fraser. Den andra släpper emellertid icke hans öra, och
när han tycker att han gått nog baklänges och nog skrapat, så rycker han
honom med sig igen att förnya samma bustrofedon. Bevis härför finnas
öfverallt i hans afhandlingar och äfven i detta företal. Se här ett:
Sid. XIV: «Och så, tröstad af sitt medvetande och försonad med sitt
öde, nedsteg omsider den åldrige (Hörberg) i grafven för att anträda sin
sista vandring, och, i kretsen af beundrade målares andar,
uppvisa det lärokontrakt, som naturen med honom afslutat, och som
han intill döden troget sökt uppfylla.»
«Såväl dessa som de följande orden synas bevisa, att herr Atterbom
verkligen antager individet Hörbergs odödlighet. Han ser Rafaels, Gnido
Renis, Corregios m. fl. stora målares andar församlade, som det heter i
skråspråket, till skådning, och Hörberg framkomma som lärgosse till
embetsbordet med sitt gesällstycke, framvisande sitt uppfyllda
lärokontrakt med sin patron, naturen, och fordrande att för en rätt gesäll
varda ansedd och bebrefvad. Ja, än mera: han ser honom föryngrad
kringvandra (hvarför icke: gå fyr i g, som det heter om kringvandrande
gesäller) i samtal med dessa män. — Den naturfilosofiska anden harmas
väl öfver denna alltför stora artighet emot den andras odödlighet, som
ler i mjugg öfver sin inbillade seger; men han qväfver ännu sin harm.
Man läser ett blad — två blad, — han tiger ännu, det är längre än
vanligt: man vänder det tredje bladet, man ser redan slutet, det länge efter-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
