Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Man har anmärkt såsom ett oridderligt förfarande
af Journalen att öppna denna polemik just vid den tid,
då Atterbom lemnade fäderneslandet, då han icke kunde
tänka på att försvara sig. Ännu mera i ögonen fallande
ftr det sätt, hvarpå hans arbete flera månader derefter,
då han redan befann sig långt från fäderneslandet,
bedömdes i hans egen tidning. I ett nummer för den 6
September samma år började Svensk Litteratur-Tidning
en vidlyftig recension af Hörbergs lefvernesbeskrifning,
hvari till en början anmärkes att Atterbom, som
offentligen utfästat sig att innan hösten 1816 utgifva Hörbergs
lefverne jemte en inledning «Om den enskilda
beskaffenheten af svenska folklynnets esthetiska anlag och om de
förhoppningar, till hvilka den ger utrymme», icke,
egentligen taladt, hållit ord hvarken i det ena eller andra, enär
boken utkom först 1817 och inledningen behandlar
«theo-rien för det skönas artistiska uppenbarelse i allmänhet.»
På samma gång recensenten lofordar Atterboms värme
för sitt ämne, och för allt stort och skönt och heligt,
samt ger rätt åt den filosofiska deduktionen af
målarekonsten, medger han befogenheten af de anmärkningar,
som framställts mot Atterboms tunga, invecklade och
poetiserande prosa, och anmärker slutligen*):
«Är då detta företal ett sådant mästerstycke, att dervid ingenting är
att anmärka, inga svagheter att bortönskaP — Jo, tyvärr; det finnes icke
allenast i detta företal, ntan äfven i tillägget och i den på tysk vers affattade
dedikationen spår till en sådan svaghet, som recensenten mer ogerna än
någon annan ville bemärka hos en utmärkt författare; en svaghet, hvilken
ntan allt tvifvel är hufvudorsaken till den inskränkta tillfredsställelse, med
hvilken till och med de upprigtigaste och fördomsfriaste vänner af
författarens skriftställen upptagit närvarande företal. Och denna svaghet är det
sjelfbehagliga intresse, som författaren än i noter och än i text vill fästa
vid sin timliga personlighet. Hit räknar dock icke recensenten de
anekdoter, hvilka i slutet af tillägget anföras om författarens personliga
bekantskap med vår Hörberg; ty dessa höra helt och hållet till saken och gifva
det hela ett förökadt värde, såsom härrörande från ett åsyna vittne, och
*) Svensk Litteratur-Tidning 1817, N:o 36, sid. 572 följ.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
