Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
betrakta honom blott som ett fragment, såsom ett ofnlländadt ntkast till
en byggning, som genom sig sjelf blifvit till intet. Men denna fraktan
skall visserligen npphöra, då man drager sig till minnes att denna halft
missnöjda, halft vrånga sinnesstämning hos denne ädle författare, sannolikt
var ögonblickets. De oljud, som i en välbekant Journal förspordes just vid
den tid detta företal skrefs, gifva dertill full anledning.»
Oaktadt dessa vänliga tillrättavisningar var det
emellertid naturligt, att Svensk Litteratur-Tidning icke
skulle lemna de under åren 1816 och 1817 med stigande
häftighet förnyade anfallen från den fiendtliga sidan
obemötta. Atterbom hade gjort två ansatser att slå ifrån
sig slika förnärmelser, men begge gångerna helt
plötsligen afstått derifrån, hvartill såsom skäl uppgafs än
sjukdom, än sysselsättningen med andra arbeten, som hade
större anspråk på hans ansträngning. Säkerligen har man
förtegat ett annat och ännu vigtigare skäl: hans hemliga
medvetande om sin oförmåga att föra den mer och mer
vidtutseende striden till ett tillfredsställande slut. Den
vedersakare, som skolan fått i Journalens utgifvare, var
nemligen icke att förakta. Yäl märker man att han saknade
grundligare filosofiska studier, men detta betydde i sjelfva
verket mindre, då den nya skolan, hvad filosofien angick,
sjelf ännu gick i skola — och hade på långt när ännu
icke så genomträngt och bemäktigat sig sitt system, att
hon kunde känna sig vid hvarje nyväckt fråga fullt
sä-ker på sin sak. Dess förnämsta målsman, Atterbom
sjelf, som väl djupast inträngt i naturfilosofiens
hemligheter, kunde aldrig, såsom vi tillräckligt sett, inlåta sig
i utredningen af ett svårare metafysiskt problem, utan
att förvirra sig sjelf och lemna problemet antigen
oupplöst eller upplöst i fria fantasier. Men Wallmark förde
sina vapen med större vana och behändighet, var städse
vaken, hade städse ett öga för fiendens svaga punkter,
skref ett klart, korrekt och vackert språk, var ofta qvick,
ofta äfven sårande, men aldrig, hvad skolan oupphörligt
lät komma sig till last, grof eller otidig. Följden var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
