Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tjenst; och hvad recensenten menar med den hos honom
berömda «utå^ sträfvande fantasi och praktsinne», torde
icke vara annat än hvad jag hos honom anmärkt såsom
utmärkande, nemligen hans talent för galanteriskrift,
hans qvickhet i uppfinningen af satiriska infällen och
hans förmåga att prestera «några sinnliga troper, några
frapperande bilder, med ett ord: granna men torra
fäx-ger, utan försmältning och inre lifgifvande ande». Det
är dock naturligt att kritiken, så snart den vill vara
billig, egentligen måste rigta sin högsta stränghet mot
den, som röjer de största anspråk, och derföre måste
man väl nogare granska herr af Leopold än den
obetydliga Sjöberg, eller den verkligt blygsamma
Silfver-stolpe, då han inkräktat ett primat i Svenska Vitterheten,
utan en gnista större poetisk rätt dertill än de. Hade
han nemligen haft något af skaldiskt lif, så skulle väl
detta hafva röjt sig, på något utmärkande sätt, äfven i
hans första ungdomliga försök.» — Hammarsköld nekar
att detta varit händelsen, dervid förgätande bland annat
hans erotiska sånger. Han drager emellertid af denna
falska förutsättning den slutsatsen, att «långt ifrån att
det var tiden, som satte bly vingar på herr af Leopolds
skaldekonst, var det tvärtom endast tiden och dess
genom andra beredda utveckling, som gaf hans rim de
förtjenster de äga. Så har jag visserligen aldrig nekat
att man i tragedien «Oden» råkar flera prunkande
verser än i tragedien «Ingiald lllråda», men aldrig har jag
kuniiat föreställa mig, att man skulle mindre värdera de
väsentliga förtjensterna af en klarsinnigt anlagd,
sammanhängande plan och af situationernas behörighet, än
denna braskande och derjemte högst ojemna ordståt, i
hvilken herr af Leopold framträder såsom tragisk skald.
Det bekänner jag nemligen upprigtigt, att för herr
Leopolds ej blott osvenska, utan falskt accentuerade och
vidunderliga hopskrufvade diktion har jag intet sinne.»
— Hammarsköld framkommer här ånyo med några exem-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
