Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Slutligen visar recensenten huru det förhåller sig
med Hammarskölds anspråk på martyrens ära, hvilka
han i företalet till senare delen af sin Vitterhet ganska
storordigt yrkar. Han, liksom Atterbom, klagade
oupphörligt öfver personliga förföljelser, utan annan känd
anledning än den välförtjenta persiflage, som hans
litterära påflugenhet ådrog honom. Han anser «detta sitt
jordiska lif, med dess obetydliga och snart förgängliga
lycka och lugn, såsom något ganska ringa mot
sträfvan-det att hos samtid och efterverld väcka ett sundare
begrepp, eller utbreda, om också blott en enda, högre
idé, hvilken består och verkar för evigheten.»
Journalen bemötte detta anspråk med erinringen, att
Hammarskölds lefnadsmål tycktes endast vara att få Kellgren
förklarad för en liten man i vår litteratur, och de flesta
akademisters arbeten, utom några af Creutz, Franzén
och Kellgren, ansedda för plunder.
Den outtröttliga mångskrifvaren Hammarsköld hade
midt under striden för och emot hans «Svenska
vitterheten», och, om jag ej bedrar mig, innan andra delen
deraf hunnit utkomma, skänkt allmänheten ett nytt opus,
i anledning hvaraf genast allarm slogs i bägge lägren.
Det var en liten brochyr, kallad «Stridsfrågan i vår
litteratur, framställd till hvarje bildad patriots
begrund-ning.» Författaren uttalar der den åsigten, att den stora
striden i vår litteratur nu kunde anses afslutad, då den
romantiska skolans grundsatser redan vunnit seger i den
allmänna opinionen, ehuru det ännu erfordrades en eller
ett par afgörande bataljer i afseende på några utestående
tvistepunkter, som icke hunnit blifva bilagda.
Journalen, som i början egnade denna skrift endast en kort
anmälan, liksom i förbigående, yttrar derom (1819, N:o
225):
«Den eviga friden är en 8kön tanke; men efter allt utseende lärer den
icke så snart blifva realiserad, hvarken i den politiska eller lärda verlden.
Nationerna hade knappast undslnppit förskräckelsen för en universell mili-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
