Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hvad Bellman angår, kan öfvertygad af Kellgrena företal till Fredmana
Epistlar; och att Elurensvard på ain tid anaetta för ett atort snille, bevisas
af 8jelfva Litteratur-Tidningen 1815, N:o 44, om det annara är sannt, hvad
der påatåa, att man i Gustaf lILs tid passerade för qvick, när man ej var
utomordentligt dum); 10:o för det att «herr Franzéns värde nu äfven
blifvit af 8maken8 väktare fnllkomligen erkändt (som det förut icke varit,
hvilket bevittnas af hana egen Epitre till Gyllenborg, af Leopolda till
honom, af hans prisskrift i Svenska Akademien, af hans ledamotskap der, af
hans i St ockholms-Posten och i Blandade Ämnen, sjelfva
smak-väktarnes organer, införda poemer); ll:o för att Thorild icke mera är
«hvad han var för sin samtid» en eldslåga (i tolfskillings-pjeser), hvara
aken «män åskådar med gapande häpnad utan att värma sig deraf», men
en, 8om redan från trenne tomer 8teker oss vid sakta glöd. Men det,
hvarpå den nya skolan i synnerhet aer ned, såsom på det största af sina
storverk, som hon ajelf kallar ett herkulesarbete och hvarföre hon
väntar, att ett tacksammare slägte en dag skall hålla henne räkning,
det är: 12:o «att hon undanröjt det gamla gruset, nedbrutit och
bortfört de flesta af de murkna kinesiska pagoderna, som
fordom betäckte plataen» — våra äldre vittra reputationer’— den gamla
akolan nemligen.»
«Utan att nu, mera än i förbigående, anmärka blygsamheten af
atten-daat kalla ett af dessa storverk för herkuliskt, då de alla, som läsaren
tvifvelsutan finner, lika mycket förtjena detta namn, icke allenast i afseende
på sakerna sjelfva och dristigheten, hvarmed de framställas, men äfven
i afseende på antalet, som förmodligen slumpen, skolans hämnare, i trots
af henne sjelf, upphöjt till en fullkomlig likhet med de herkuliska, —
ämna vi nn endast att uppehålla oss. vid det sista eller 12:te, nemligen
förstöringen af det gamla.»
«Den första fråga, som härvid p&tvingar sig läsaren, är tvifvelsutan
denna: Hvarföre har detta gamla skolat förstöras? Författaren tror
icke, att förstörarne sjelfva någonsin sökt besvara sig denna fråga. Icke
på hyfsade krigförandes sätt med ett manifest, som i korthet upptager
besvärspunkterna, men, tvärtom, på vissa vilda nationers, eller på
fanatismens vanliga, med ett blott anskri, hafva de börjat atriden.
Författaren har med all möjlig uppmärksamhet efterlyssnat, om icke, i detta
anskri, några andra artiknlerade ljud än «förstöring!» skulle kunna
urskiljas, och det har lyckats honom att upptäcka, såsom ett slags lösen,
uttrycken: Nationalitet, hat mot den franayska smaken, med ett ord,
beskyllningar, hvilkas grundlöshet han i de båda första afhandlingarna visat.
Då det således icke är genom några direkta förbrytelser som den
gamla vitterheten gör sig förtjent till förstöring, så kan det endast vara
genom indirekta, genom den absoluta dåligheten af hennes alster.
Det vore således denna vi nu skulle undersöka; det vore Creutz’, Gyllen-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
