Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
verkligen, i detta fall, knnna finna sig sårade af att icke alla, samt och
aynnerligen, vara Homerer, Virgilier, Raciner, Voltairer, PoperP Men de
gamle fanno sig ingalunda sårade af sina företrädares storhet. Ovidins, till
exempel, onekligen den snillrikaste och mest originella af Rom8 författare,
med hvad vördnad talar han ej om VirgilinsP Genom hvilka aköna band
af benndran och tillgifvenhet slöto sig ej Roms yngre författare till de
äldre? Göra då vår nya skolas skalder anspråk på att vara större än både
Ovidins och Horatius? Hvad hindrar dem deaantom, om de dertill känna
aig äga förmåga, att i sin ordning ockra med detta arf och att göra sin
tillökning äfven värd att ägas? I den mån den slnter sig intill detta
klassiska arf, skall den ock sjelf dela dess ära hos en aflägsen efterverld.
Bet förhåller sig, i anseende till henne, med goda arbeten, som, i an*
seende till vandraren, med en samling af träd på ett långt afstånd. De
förefalla honom som en enda lund: det är först när han kommer närmare
aom han ser att lnnden utgöres af spridda trädgrupper, ja ofta af spridda
träd på långt afstånd ifrån hvarandra. Bet goda nya vi göre skall också
en dag blifva gammalt. Hvad försäkrar oss, att det ej skall röna samma
öde som det goda, hvilket redan är det? Endast den aktning och den
kärlek, hvarmed nationen omfattar detta gamla goda, den förtrytelse,
hvar-med hon aer det skymfas och förtrampaa, den envishet, hvarmed hon sluter
sig intill det och håller sig fast dervid. Dessa tänkesätt utgöra grundvalen
till ett vördnadsvärdt tempel af sann och skön nationalitet. Att håna
det, är ej allenast att håna det heligaste *), det är att tillstänga det for sig
sjelf, det är att beröfva sig sjelf den fristad vid dess altare, som man (så
*) «Ett folk, som har sina klassiker, äger i dem den säkraste
borgen för fortvarandet af sitt språk och af sin nationalitet. — Bet äro
egentligen de, som grunda folkets fortvarande och fastare än det kan grundas
genom några segrar, om ock aldrig så många ... Är då en kritik, aom
blindt förgudar det medelmåttiga, som uppsåtligen rycker ned det
förträffliga, då mästarne knappt mer än lagt sina ögon tillhopa, ja, medan de
ännu lefva, under sådana omständigheter, icke ett verkligt förräderi
emot nationen, mot det ädlaste hon äger?» — Heeren iiber die
Mittel znr Erhaltung der Nationalität, m. m. Vaterl. Museum, Hamburg
1810, 2:tes St. I. 143, 145, 150 .. .
«1 Orienten, i Grekland, i Rom, i det gamla Tyskland, i de
romantiska länderna, ja ännn för det närvarande i England och Frankrike, i
Italien och Spanien, visar poesien en allmän prägel, allmänt beundrade
namn, som ännu bibehålla sitt anseende, erkända mästare, som
vidmakthålla en viss enhet, en viss öfverensstämmelse. I Tyskland
atå yttringarne af alla länders, alla tiders, af dess egen äldre och närvarande
poesi, såsom lika så många, för att så säga, särskilta poesier, ieke blott
jemte ntan emot hvarandra.» [8teffen$, om den i Tysklands litteratur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
