Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vida man annars känner sig äga någon förtjenat), en dag kan behöfva att
aöka mot framtida bildstormare och helgedomsrånare, det ar att indirekt
gifva sig sjelf, inför samtid och efterverld, ett vida tydligare certifikat
på vitter nullitet än alla de direkta man gifvit, då man, så väl på
detta aom på flera andra ställen, öppet insinuerat, att man icke gjort
något dugligt, eller «anlagt något af värde», hvarföre man en dag behöfver
frukta vedergällning8rättens användande. Man kan åtminstone icke beskylla
nya skolan för att handla egennyttigt.»
«Att på en gång rent ut förklara, det man vill beröfva osa våra gamla
skatter, «ända in till sista skärfven», och att man icke kan lemna den
ringaste ersättning derföre, det är annars att gå nog långt, jag vill ej säga i
naivitet, men i fräckhet. De, som med pistolen på bröstet affordra en
resande hans redbarheter, lägga åtminstone ej hånet till våldet: de besvära
honom icke med upprepande af hvad han aldrig ett ögonblick sätter i
tvifvel, då han råkar nt för menniskor, hvilkas mine redan tillräckligen
förråder, att de ha ingenting att ge, ■— det vill understundom säga
detsamma som — ingenting att förlora, — menniskor, vanligen lika
mycket att befara inom litteraturen som inom det allmänna lefvernet. Men om
denna fräckhet är stor, hvad är då den, som uttrycker sig i följande rader
i samma tidningsblad, sid. 488.»
–: ««Och, äfven om de (nya skolans bekännare), såsom man älskar
att upprepa, hittills icke åstadkommit något verkligen dugligt eller
någonsin komma att åstadkomma det, så skall dock ett tacksammare slägte
hålla dem räkning för detta herkulesarbete, då man påminner sig, att
de företogo sig det, ännu begabbade och förhånade af nio
tiondedelar af nationen, ntan någon endas högre beskydd, utan råd
och ledning af sådana, åt hvilka de med någon säkerhet kunde
anförtro sig, under det att deras motståndare använde alla medel för
att mot dem väpna den andliga och verldsliga styrelsens svärd
. . . och under det att nästan allas borgerliga existens, hvilka deltogo
i denna strid, var långt ifrån att vara försäkrad.»
«Är det möjligt, jag frågar det hvarje opartisk och upplyst medlem af
nationen, är det möjligt att gå längre i oblyghetP Sedan man i nio år
oupphörligen anfallit och smädat allt hvad fäderneslandet haft aktningsvärdt
genom snille och talenter; sedan man med detta högförräderi emot dess
vittra ära äfven förenat ett annat, i hela litteraturens annaler hittills
oer-hördt, att i utländska journaler, med uttryckligt tillkännagifvande af sin
svenskhet, reproducera samma anfall*), så insinuerar man, att nationen
icke allenast med stillatigande, men med bifallsrop bort betrakta dessa
nu rådande förvirring.) Så tänka tyska författare om fördelen att äga en
klassisk vitterhet.
*) Se Ildbraender, ströede over den Nyere Svenske Litteratur i Molbechs
Athene, Aug. Sept. Köpenh. 1816, m. fl.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
