Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
befara af personer, hvilka ej af någon omdömeagåfva hindras från att
anae dem för kinesiaka pagoder, lika litet aom från att anae sina egna
rök- oeh hållstugor*) för tempel? Nej, det är verkligen ej nog att
hänga npp stora författare i galgar, att anagrammatiaera deras namn,
att smäda och skymfa deras personer. Det vore till och med ej nog att
rifva sönder eller bränna upp alla exemplar af deraa skrifter, om det vore
möjligt att öfverkomma dem: det återstode för dem äudå alltid en fristad,
dit förstörelsen ej kunde tränga: samtidens minne och traditionen. Den
väsentligaste delen af en vitter författares anseende är grundadt i det
intryck hans skrifter göra på hans samtid. Arten af dessa intryck, äfvensom
graderna deraf, kunna vara olika efter olika tider, ainnesdaning och
inaig-ter, men ingen författare har någonsin ägt ett stort och allmänt anseende
hos sin tid, ntan detta vilkor för detsamma **). Det är alltså ej nog till
förstörande af detta anseende, att med kritiker, vore de än aldrig så
grundade och aldrig så ypperliga, bevisa denna allmänhet, att hon har orätt i
att skatta hvad hon skattar. Inom vitterheten ges det intet Jericho: man
må basuna så mycket man behagar: dess cyklop-byggnader akola ändå ej
falla. Nej, ett anseende, som intrycket ger, kan också enda8t ett starkare
intryck förstöra, och se der hvarföre det, i mån af odlingens stigande,
fordras en jemförelsevis större förmåga att förstöra det gamla än detta gamla
behöft för att npphöja sig till hvad det var, och hvarföre det ej kan
förstöras genom blott negativa bemödanden, genom kritiker***). Om
föratörin-gen vore så lätt, skulle verlden i detta ögonblick icke äga någon enda stor
akald, ty alla sådana hafva haft sina Zoiler. Det var ej genom kritiker
som Virgilius och Horatins bragte Ennius i glömska, ej genom 8ådana aom,
i engelska vitterheten, Spencer fördunklade Barbour och Milton Spen-
*) Man torde träffande nog i figurlig stil kunna kalla de mörka
naturfilosofiska afhandlingarne och poemerna för rökstugor. Hållstugorna
symbolisera på ett ännu mera träffande sätt nya skolans kritiska skrifter. Vid
läsningen af Polyfem,-af de Kritiska Brefven och Anteckningarne,
och af vissa recensioner i Svensk Litteratur-Tidning, hvilken är den liflöaa
inbillning, som ej straxt föreställer sig hållstugans qvickheter, hennes
ned-spottade golf, hennes illa osande dankar?
**) Detta medger den nya skolan sjelf, då hon i Svensk
Litteratur-Tidning 1819, N:o 20, sid. 309, yttrar sig: «Ingen eröfrar sin samtids bifall,
om det ock endast vore för ett decennium, utan att äga åtminstone några
förtjenster.»
***) Als Biirgers Lenore erschien, wnsste man sie auch auswendig von
der Elbe bis zu Donau. Darum wår sie vortrefflich, und hätten alle
Kritiker der Welt das Gegentheil demonstrirt; Cervantes, Tasso, Racine
vermag keine Kritik mehr in den Augen ihrer Nation herabzusetzen, sclbst
nicht eine gerechte. Heereu.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
