Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
via8 8ilfverton for flera år tillbaka förmäler): aedan han låtit anden
helsa sig
Fick också dn ett mått af sångens låga,
Som luttrar malmen af hvart jordiskt ting?
Beslägtad syns dn mig. Jag ser dig gerna,
låter herr Atterbom Tasso, som en skolgosse, stå till rätta for sina åsigter
af lifvet, kärleken och poesien, hvarvid det naturligtvis alltid blifver herr
Atterbom som har rätt. Som ett prof huru väl herr Atterbom förstår att
tänka sig in i de personers karakter, som han låter uppträda i sina
dialoger, må följande rader tjena. Den atackara Tasso har vågat
underdån-ödmjukast fråga herr Atterbom
Din blod, har den en mer än menaklig sans?–
Har ej en tärna nånsin fyllt ditt hjerta?
Försök ej mäta lifvet8 fröjd och smärta.»
«Främlingen (herr Atterbom), som i allmänhet tyckea bära afvog
sköld mot kärleken, avarar nn, att han väl älskar, men blott sitt folk,
dernti olik en annan ator reformator, nemligen Luther, som ej drog i
betänkande att påstå, det den som icke bekände sig till den rätta kärleken,
förblefve en narr i hela sin lifstid (som herr Atterbom bör taga ad
notam, ty det är ej till detta pria, som hana folk kan vilja äga hana
kärlek). Se här hans ord:
Väl i mitt bröst de blicka in, det nnga,
Det rika lifvets mångfald och begär;
Min kärlek dock jag fått, liksom min tunga,
Blott för mitt folk, hvars strängaspel jag är.
Dess qval, dess Inst, dess hopp bestämd att sjnnga,
Jag tystar gladt mitt ringa jags besvär!
Din hyllning förstår blott och qvinnor togo.
Hvad under då att båda dig bedrogo?
Man kan ej svara i en stoltare ton. Det är värdigt ej allenaat en kung,
men en kejaare, en Napoleon i vitterheten, Homerus sjelf, som aju städer
efter döden täflade att tillegna sig, skulle ej, medan han lefvat, vågat kalla
en enda för sitt folk. Också faller Tasso, så snart han får höra att herr
Atterbom är en regerande herre, som billigt, honom straxt till fota,
erkänner, att han ej hade något folk, hvars strängaspel han knnde vara, och
ropar förlåt! När sedermera herr Atterbom, i anledning af deraa olika
åaigter af kärleken, såsom sitt sista ord, förklarar honom, att hana själ
(i motsats mot Tassos)
vill fly på alltid hvita vingar
Dit, hvar den stora ur bildsharpan klingar,
aå hör man Taaao, på knä för det flygande strängaspelet, utbrista:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
