Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
måste försona granskaren med sjuttiofem af ordkrångel, platthet och
sjelf-beundran. Ja, när fråga är om herr Atterbom, så måste den vittra
kritiken trampa alla gamla och erkända grundsatser under fotterna. Han
endast får ej dömmas efter sina anspråk: om han, som en viss luftseglare,
talande med förakt om sina föregångare, lofvar att uppstiga öfver molnen
och endast mäktar lyfta sig öfver ett plank, så har den gäckade publiken
ej rätt att hvissla ut honom; nej, den måste ändå, och på knä, beundra
hans lilla lyftning och berömma åtminstone hans goda vilja. Det är han
endast, som ej får dömmas efter sina volymer, men efter sina 8idor och
ställen på sidor: det är hos honom endast, som granskaren är
skyldig att, ur massan af allt det dåliga, som öfverallt erbjuder sig.
framleta, framhålla och beröka hvarje liten vers eller rad, som blott röjer
en menskligt vanlig känslighet, en naturlig tankeföljd och sjelfva den
tekniska språkfärdighet, som öfningen ger, och som man i alla fall har rätt
att fordra af hvar och en, som gör anspråk på att vara författare. Det är
herr Atterbom endast, som granskaren alltid måste betrakta som
nybegyn-nare, äfven sedan han i tio år författat och i tio år gjort anspråk på att
författa med fullkomlighet. Det är slutligen herr Atterbom endast,
af hvilken granskaren ej får begära, att han, genom några afgjordt
bättre arbeten, skall söka att ge vigt åt de förolämpande omdömen han
fällt om våra utmärktaste författares. Se der det pris, hvartill man hos
dessa herrar kan förvärfva sig namnet af rättvis granskare och stor
konstdomare! Så långt hafva vi väl ej ännu gått tillbaka i språk
och vitter odling, att det kan falla någon annan in att vilja förtjena det,
än den, som redan vunnit det.»
«Om recensenten härvid anför Lessings kritiska grundsats: att man
bör vara obeveklig mot en 8tor skald, men mild mot en liten
eller medelmåttig, så är det ej för att finna ett ännu kraftigare
försvar för sin rättighet att vara obeveklig emot en skald, som icke
har någon annan 8torhet än anspråkens, men derföre, att han med
visshet vet, att herr Atterbom sjelf, äfvensom hans beundrare (hvaraf en
redan åberopat denna grundsats till försvar för den stränghet, hvarmed
han kritiserat en af våra utmärkta skalder), ej skall underlåta att i dessa
Lessings ord ädelmodigt finna det naturligaste försvaret för sin recensent,
trösta sig med åtankan af hvad Homerus sjelf måst låta sig behaga af
Zoiler och Aristarcher, och tillskrifva de svenskas kritiker «afundsjukan»
och ett «personligt hämdbegärs oförsonliga illska».»
«Recensenten har endast grundat sin kritik på herr Atterboms
närvarande arbete och bedömt det alldeles som han skulle bedömt det, i fall
det varit det första af hans hand, så att han i detta afseende tyckes hafva
uppfyllt hvad herr Atterbom önskat eller bort önska. Recensenten har ej
velat eller behöft påminna sig herr Atterboms öfriga. Hvilken ton skulle
han väl tagit, om han påmint sig, att den herr Atterbom, som han nu re*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
