Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
blott förvärfvaa; att vägen dertill endaat går genom — goda 8krifter,
och att det är den upplyata allmänhetens uteslutande rätt (och ej
for-fattarnes) att beatämma denna godhet? Huru väl att recenaenten ej påmint
aig allt detta förr än just det ögonblick, då han redan 8lutat sin recension!
Det gifres tillfallen, då en skribent, i sitt nit för det allmänna vettet och
den allmänna upplysningen förlåtligen kan låta sig hänföra8, och
recensenten lemnar åt sina läaare att afgöra, om ej det, hvara vådor han i denna
stund aå lyckligen undvikit, varit ett ibland dessa stora tillfällen i en
författarea lefnad.»
Man kan eg neka att denna kritik, ehuru ytterligt
bitter, i många afseenden var ganska befogad. Tonen
deri kunde hafva varit mindre fientlig; så dömmer
åtminstone en kall och opartisk efterverld. Men man får
besinna att denna granskning tillkom just när stridens
hetta uppnått kokpunkten; att den gamla skolan länge
varit föremål för ett oerhördt öfversitteri, som ej sällan
tillåtit sig personliga förolämpningar af argaste
beskaffenhet från de unga män, som ville anses för
reformatorer i vitterhet, ehuru de sjelfva nästan
ingenting positift uträttat. Journalen var för öfrigt bland
den tidens offentliga organer icke ensam om sin åsigt.
Äfven den humana och opartiska Stockholms-Posten,
som mer än en gång fick uppbära förebråelser och hån
för sin neutralitet, tillkännagifver sitt stora missnöje
med flere af Atterboms bidrag till Kalendern. Den
säger t. ex. om poemet «Italia»*): «Man hade gerna velat
föreställa sig att Italiens klassiska jord bort väcka högre
åsigter och mera upplyftande känslor hos en ung skald,
än detta verkligen svaga stycke uttrycker, der man
alldeles icke igenkänner herr Atterboms vanligen dristiga
flygt». Samma omdöme gäller om poemet öfver
«Byströms Juno». Vidare säges om «Bergshöjden vid
Ole-bano»: «Om man noga ville genomgå detta stycke, skulle
en mängd anmärkningar erbjuda sig, som ej blefve till
dess förmån; jag vill blott anföra några rader ur
detsamma. Om Nordbon säger herr Atterbom:
*) Stockholma-Posten 1820, N:o 31 ff.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
