Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
«Bland dem, 8om namngifvaa aåaom konstdomare i senare tider, är
egentligen Höijer den enda, som förtjenar att omtalas. Bet är en stor
aak-nad för vår litteratnr att hans skrifter ej blifvit samlade*), och med hvarje
&r minskas hoppet att det skall ske. Kort efter hans död berättade ryktet,
att profeasorn J. O. Höijer var omtänkt att i detta fall aörja för 8in
broders minne och sina landsmäns bästa, och ännn vore det väl möjligt att
genom jemförelse mellan de anteckningar, som flera af den oförgätliga
filosofens lärjnngar ännu förvara, återställa i sin ursprungliga gestalt de fle8ta
af hans föreläsningar, hvilka annars för alltid gå förlorade.»
Eecensenten anför sedan en profbit ur Höijers
föreläsningar öfver filosofiens historia efter hans åhörares
anteckningar. Derpå följer en slutreflexion, såsom
vanligt, när ringaste anledning gafs, innehållande en
otidighet mot Leopold.
«Bet är märkvärdigt», heter det, «att, äfven aedan en aådan lärare
fanns vid rikets första universitet, Leopold ändå till en tid knnde bibehålla
sitt pretenderade anseende såsom filosof genom de mest idéfattiga och
orediga skrifter i verlden. Rosenstein hade dock den förtjensten att ej pina
läsaren genom svulst och ordprål, och troligtvis har Leopold haft för
ögonen denna lofvärda egenakap, då han i ett bref till konungen kallar
densamme för «den visaste bland undersåter.»»
«Bet är föröfrigt lätt att giaaa, huru kritiken sknlle vara beakaffad i
en tid, då de, som gåfvo ton i vitterheten, till den grad föraktade eller
misskände filosofien, att man satte i fråga om en filosof kan vara
lagstiftare; att man ansåg «gåfvan af ett lifligt skämt, användt på filosofien,
medföra samma fördelar som den högre kalkylen i de mathematiska
vetenskaperna, i det hon genom en method, full af likaaå säkra aom underbart
korta beräkningar, framhjelper till re8ultater, hvartill man genom vanlig
räkningslära avårligen skulle hafva framletat sig» (Sv. Akad. Handl). I
dessa få ord karakteriseras alla granskningar af dåvarande konstdomare, och
om man får anse detta infall såsom en princip, måste man tillstå att de
temligen konseqvent vetat följa den. Genom sina underbart korta
beräkningar kommo de verkligen till resultater, hvartill man genom vanlig
räkningslära svårligen skulle hafva framletat aig: resultater, som vanligen gingo
derpå ut att utan gräns berömma vissa privilegierade författare, då
åtskilliga småskribenter fingo plikta både för sina och de andras synder. Huru
8äkra dessa beräkningar varit, har längesedan visat sig, och ehuru ännn
mången synes sätta värde på denna högre kalkyl, har den dock förlorat
aitt förtroende hos allmänheten, som börjat inse att det lika litet i
filosofien som i geometrien finnes någon kungsväg.»
*) Höijers Samlade Skrifter utkommo först flera år senare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
