Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den stora filosofens efterlefvande broder, professor
Josef Otto Höijer, blef ytterligt uppbragt öfver detta
i samma andedrag uttalade beröm öfver den
hädan-gångne, klander mot förvaltaren af hans litterära
qvar-låtenskap och nedsättande af den vördnadsvärda
person-lighet, som främst representerade vår äldre vitterhet
och hvilken såsom tredje person inblandades i en sak,
hvarmed han icke hade att göra, och hvari han i detta
sammanhang så mycket mindre bort indragas, som han
alltid med utmärkt aktning blifvit behandlad af den
man, det här var hufvudafsigten att loforda, nemligen
filosofen Höijer. Det var icke någon stor kompliment
åt nämnde filosof att påstå, att den författare, som han
berömt, till ingenting dugde. Josef Otto Höijer svarade
på denna artikel i ett Bihang (N:o 9) till Svensk
Litteratur-Tidning, hvaraf emellertid, i det Upsala
Universitets bibliothek tillhöriga exemplar, eget nog, just det
blad finnes bortrifvet, som innehåller de skoningslösaste
uttrycken om fosforismen. Sedan författaren talat om
svårigheten att åstadkomma en samling af hans broders
skrifter, i anseende till manuskripternas egendomliga
beskaffenhet att till en stor del bestå af symboliska
figurer eller chiffer, till hvilka man icke ägde någon
klav, påstår han, att om man skulle lyckas tyda denna
hieroglyf-skrift, man dock borde utgifva den i blott ett
inskränkt antal exemplar, att utdela endast bland
vetenskapens verkliga idkare och «sanna kännare».
«Tidena lynne», fortfar han, «och de fenomener i den litterära verlden,
som höra till ordningen för dagen, gifva ännu mera eftertryck åt
förbindelsen att nyttja denna ntväg. Hvarje revolution i filosofien, som öppnar
någon högre åaigt af menniskan, verlden och dess upphof, har haft det
missödet att nästan mera hämmaa och motarbetas af sina beundrarea blinda nit
än 8ina motståndares oförnuftiga illvilja och hat. De förborgade kunskaper
den tros meddela, härmningslusten och begäret att vara nymodig,
framlocka snart en mängd anhängare, som i saknad af tankens sjelfständighet
och kännedom af det problem, vetenskapen i stöd af föregående bemödanden
drifves att upplösa, ifrån äfven den mödosammaste läsning af något nytt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
