Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
«En sådan olycka miste, så vidt recensenten kan inse, hvarje landa
vitterhet vidkännas, der en verklig filosofi uppstår. Ty hvilket dödt,
ofrokt-bärande träd vore ej en filosofi, som icke sträckte sina rötter äfven inom
kon8tens land! Ar då vitterheten en isolerad planta, som växer på ytan,
ntan att hämta sin näring af lifvets allmänna rot? Och hnrn skall man
ensamt begära af den dnnklaste bland vetenskaper, att den på en gång skall
framfödas fullvuxen? Så föddes i himmelen vishetens gndinna, enligt fabeln;
— men här, i den snblnnariska verlden, måste denna planta sås, uppstiga
och långsamt tillväxa. Och växa i evighet mot höjden; — ty vore
filosofien verkligen «fnllt klar, fnltt utredd», — så vore ju alla lifvets gåtor
npplÖ8ta. Och detta är äfven det mål, hvartill alla ädle sträfva, — men
månne de, som vilja njuta utan att 8å, hafva rätt, då de ropa: Tag hit
frakten, låt 088 smaka på! . . . Hvad? ar den icke mogen än? Hugg ner
trädet! Det är ju bara skugga, och hindrar utsigten åt slätten! Hugg ner
det, ntrota det ur vårt land! Hvad kan väl annars följden deraf
blifva?»
«Vi gå nu till några andra, mera enskilda anmärkningar i detta företal.»
«Med mycket skäl yttrar författaren, sid. 11, att fru Lenngren är
«värdig att räknas för den största skald bland 8venska fruntimmer». —
Mellertid har hon egentligen ej flera än tvenne medtäflarinnor, fru Brenner
och fru Nordenflycht, — ty grefvinnan Frölich och fru Sved enmark voro
allt för litet produktiva och vunno aldrig något betydligt anseende. —
Hvad den första angår, kan hon visserligen, oaktadt- allt det beröm på
henne, under hennes lifsdagar, slösades, aldrig inför den 8ansade kritiken
komma i beräkning, då man väl måste medgifva att «hedersgummana»
atörsta ära var, att till verlden hafva frambragt aderton barn, en ära, som
föga ökades genom ännu tvenne barn af ett helt olika slag: nemligen tvenne
qvartband platta rimmerier. Blotta ögnandet på dem visar tydligen att
fru Brenner hvarken var man eller qvinna, utan en pedant i stubb. — Fru
Nordenflycht åter har nnder senare tider lemnats åt en glömska, som, då
man efter henne8 så kallade «Utvalda Arbeten» bedömmer henne, är alldeles
oförtjent. Oaktadt hennes beläsenhet — öfver hvilken fru Lenngren ganska
qvickt skämtar, sid. 69 — var hon alltid, i de af hennes skaldestycken,
aom mottagit den skära prägeln af hennes själ, ren qvinna, i hvars hjerta,
med förtärande lågor, kärlekena trånad flammade. Derföre längtade hon,
med sentimental häftighet, efter den tid och de rum, då ingen falsk
konve-niens, ingen blott på yttre sken beräknad anständighet lade hinder i vägen
för uppfyllandet af hjertats önskningar; men då hon ej i verkligheten knnde
flytta sig tillbaka till denna Arkadiens första ålder, ville hon åtminstone
der lefva i dikten. Ur denna djupt fördolda källa flöto deaaa smäktande
herdaqväden, der herdinnor än utgjuta sin förtjuaning öfver den älskadea
omarmning, än 8in klagan öfver hana glömska; och dessa längtansqväden,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
