Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
8om glöda af en förborgad låga, och ofta frambryta aåaom jemmerrop af
en försm&dd kärleks förtviflan.»
«Man upptäcker i denna omständighet en afgjord olikhet mellan henne
och fru Lenngren. Den senare tyckes alldeles hafva varit kall för
känslornas varmaste rörelse, för kärlekens hänförande: åtminstone hafva deaaa
känslor aldrig funnit en ton på hennes lyra. Derföre i «Några ord till min
kära dotter i fall jag hade någon» (sid. 1—6) träffas intet, som angår
förhållandet mellan älskarinna och älskare; äktenskapet framställes såsom ett
blott moraliskt kontrakt, icke såsom ett — i ordets alla bemärkelser —
heligt sakrament. Så heter det sid. 5:
Den make, som dig blir beskärd,
(Märk denna stora hemligheten!)
Var hnld, om han är huldhet värd,
Om ej — så var det i förtreten.»
«Det är ingen fråga, att icke männerna skulle finna sig väl vid, om
hvarje hustru bokstafligen följde detta råd; men det torde vara lika aå
gif-vet, att ett sådant bud endast kan följas, liksom föreskrifvas, af dessa kallare
väsenden, hvilka aldrig i hjertat känna behofvet af ett sympathiskt svar.
— Det högsta af alla äktenskapets bud, hvarom fru Lenngren har intet att
aäga sin dotter, är väl det, att man älskar — af ingen annan grund än for
kärlekens egen skull. Ty hvad är en kärlek af pligt för ett varmt
hjerta, en verkligt skön själ? Visserligen ganska aktningsvärd — men
en-dast negativ; en låga utan värma. Såsom en grundtanke framställes här
öfverallt den föreställningen, att kärleken blott är sinnlig, en blott kättja,
en aberration från det vanliga och bestämda, som gifver anledning till
löjligheter. Också är i ett af dessa stycken (sid. 22), Dårskapen framställd
som Kärlekens bror, och udden af det hela den, att den senare jemt ledea
af den förra. I ett annat, kalladt «Dansen», sid. 58, varnas flickan pft
detta sätt:
Likväl akten, då J svingen,
Under glädjens yra lopp,
Att ej med en fiägt af vingen
Astrild tänder lågor opp.
Efter vanan skälmsk och listig,
Hemligt sårar han och ler;
Valsen gör den skalken dristig,
Unga sköna akten er!
Han försåtligt kring er vakar:
Oförvägna, sjelf dig skyll,
Om hans bloss i dansen sprakar
På din spindelglesa tyll, etc.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
