Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
aamma medger att den är skildrad högat intagande i de tvenne taflorna
«Gumman» och «Mor och dotter». Vid hela denna kritik har reeenaenten
förgätit, att frn Lenngren icke är af de skalder, som m&la sig sjelfva, utan
hon föraänker sig i sitt föremål och framställer det i all sin verklighet och
aanning. Det an8tötliga han söker i hennea komiaka taflor, som vunnit hela
nationens beundran, sknlle således, om det än funnea i dem, angå endast
hennea skicklighet aom konstnär. Men hvarken på den eller henne8 person
kan det lyckaa recensenten att kaata skugga genom en kritik, så fnll af
mot8ägelser och inkonaeqvenaer. Det är dock icke af deasa, utan af andra
akäl, man har anledning till den alutsata, titt aamma hand icke fört pennan
på alla ställen af denna recension, som här och der utmärker sig genom
träffande omdömen och en liberalare ton, ehuru den, äfven hvad fru
Lenn-grena poesi angår, är långt ifrån att göra henne fullkomlig rättviaa.»
«Hvem, eller hvilka de an må vara, så är det fåfängt att de, eller
redaktionen, trygga sig vid den anmärkningen, att fru Lenngren ajelf, om
hon lefde, ej skulle beklaga aig öfver denna granakning. Det är aannt, hon
aknlle ej beklaga sig: i det afseendet hafva de visserligen träffat ett
karak-teradrag af ^letta förträffliga fruntimmer. Men hvarken med henne8
tänkesätt föröfrigt, eller med könets i allmänhet, äro de bekanta, om de tro att
hon ej, såsom qvinna, aknlle känt aig sårad, djupt aårad af en 8ådan
karakterisering. I allt fall beklaga aig deröfver icke blott vissa vänner,
hvilkas högt yttrade miaanöje tyckea hafva kommit till redaktionens
kunskap, utan hela den allmänhet, hvars oföränderliga högaktning och odelade
bifall hon ägt snart i ett halft aekel, både aom ett mönster för sitt kön
och en af våra yppersta akalder.»
I sitt svar, som inflöt i följande bilaga, visar sig
redaktionen både försonlig oeh förbindlig. I afseende på
de två första recensionerna finner redaktionen att nästan
ingen skiljaktighet, annat än i uttrycken, råder mellan
henne och insändaren, samt protesterar mot att Franzéns
prosa i recensionen af Svenska Akademiens handlingar
blifvit höljd med «ett otidigt beröm». Det är illa och
kan ej hjelpas, heter det, att Franzén ogerna i tidningen
sett sig berömmas bredvid tadlade medbröder. Men
tiden var ej nu så menlös som förr, då kritiken kunde
utdela omotiverade loford, och derpå komma de vanliga
klagovisorna öfver «det hat och den smälek», som skolan
från så många håll skördat för sina omdömen, och
medvetandet om afsigternas renhet o. s. v. Derefter heter det:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
