Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ringar, tydligen syftande blott på hennea verser, angripit sannolikheten
deraf, att fru Lenngrens egen själ inrymt mera sköna, kärnfnlla, väaentliga
idéer, och att hennes personliga umgänge på det älskvärdaste vis ådagalagt
deras verklighet? Efter detta förbehåll vill recensenten å sin sida gerna
uppoffra det ord, hvilket herr Franzén synes vilja bannlysa ur svenska
språket; ehuru recensenten ej inser något skäl, hvarföre man ej i en lärd tid*
ning och inför ett litterärt pnblikum skulle få nyttja ett ord, som
visserligen ej förekommer i konversationstonen eller omkring theborden, men
annan är brukligt både i bok- och akriftspråk, samt har korthetens
for-tjenst framför parafrasen sinnligt kärleksbegär, eller hvilken annan
dylik man behagar4). Att åter frn Lenngren, i det hela af sin poesi,
aldrig målat förhållandet mellan könen på andra sidor, än antingen på en
blott moralisk eller en blott parodisk och komisk, derom bära hennes
poemer sjelfva, från samlingens början till dess slut, tillräckliga vittnesbörd;
förmodligen emedan den egenskap, som fransoserna kalla esprit, var den
herrskande i hennes författarlynne. Recensentens val af enskilda exempel
var härvid egentligen ej mindre likgiltigt, än tillfälligt. Och då man ej
kan antaga, att hon af en alltför långt drifven qvinnlig finkänslighet och
modesti nndvikit att i någon tafla skildra den högre, den egentliga
kärleken, emedan en sådan ömtålighet då också skulle visat henne parodjen
och karikaturen af aamma aak såsom ett ännn betänkligare konstnärsämne
för ett frnntimmes behandling: hvad återstår annat än att tänka, för den
aom bedömmer hennes skrifter, än att det gudomliga ämne, hvilket
jordens yppersta akaldinnor aldrig tvekat att besjunga, med lika mycken eld
och passion som dristig och ädel npphöjning öfver hvardaglighetens trånga
maximverld, varit främmande för hennes inbillningskraft, ja, förekommit
henne såsom någonting, hvilket ej ntan ridicule kunde i sin omedelbarhet
blotta sig för andras åskådning, fastän det under en medborgerligt moralisk
synpunkt, nnder formen af ett heligt och angenämt pligtbud, var lefvande
i hennea öfvertygelse och känsla? Det är för hvarje opartisk läsare klart,
att recensenten ej kunnat mena något annat än detta, när han i recensionen
yttrade, att hon (nemligen såsom skaldinna) «tycke8 hafva varit kall
för känslornas varmaste rörelser, för kärlekens»; hvarvid han visserligen
ingalunda nekar, att han aldrig kan erkänna en sådan åsigt, en sådan
sinnesstämning för poetisk, ehuru berömlig den annars må vara och synas; ty
poetisk i ordets innerliga och strängt verkliga bemärkelse är blott den själ,
der känslan och bildningslynnet enrådigt beherrska alla andra egenskaper,
*) Det framställer åtminstone icke för inbillningen en vidrigare bild, än
t. ex. de vederstyggliga «breda ron a», som så ofta fignrera i dessa
skaldestycken. Det är sannt: jemväl hos Bellman förekomma dylika uttryck, och
ännn värre; ja, de må ursäktas i karrikatnrens skaldealag: men skillnaden af
kön torde dock härvid böra tagaa i någon beräkning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
