Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
böjelser och förmögenheter ’). Recensenten har ej förebr&tt frn
Lenn-gren, att hon i sina skaldeverk följt rigtningen af sin individuella
organisation och fantasi (deri har hon gjort ganska rätt, och hön har derigenom
blifvit, i sin sfer af 8nille och konst, en prydnad för vår vitterhet): han
har blott faktiskt anmärkt att det så förhåller sig; liksom han i hela sin
recension blott gått ut på att historiskt utvisa det rum, som hon, enligt
hans mening, kommer att behålla i svenska litteraturens tideböcker.
Således har han ej heller förebrått henne, att hon i «Rådet till Betti» icke
lemnat sin dotter fullständigare undervisning om belägenheten af älskarinna
och hustru; blott erinrat — med någon förundran, det är sannt — att
dessa förhållanden, som dock äro qvinnans hufvudsakliga, blifvit nog ytligt
vidrörda, och att den der «huldheten i förtreten» ej är honom särdeles
uppbygglig**). Recensenten vill ej tvista med herr Franzén om den
utvidgade bemärkelse han ger ordet huldhet; men då han påstår, att i «detta
moderliga stycke» aldrig kunde bli fråga om hvad man egentligen kallar
kärlek, nödgas recensenten vara af annan tanka; sambandet mellan älskare
och älskarinna, eller, om man så vill, mellan fästman och få8tmö, är jn,
näst sjelfva äktenskapets, det högsta personliga på jordenP — Beträffande
fru Lenngrens religionskänsla och religion, har recensenten med
bokstaf-lig tydlighet yttrat, att han saknar den hos «författarinnan», nemligen
8å «varm», som han föreställer sig den för att svara mot namnet af äkta
religiositet; skulle man väl mycket misstaga sig, om man i anledning af
hennes skrifter förmodade den hafva snarare varit en moralkänsla, utvecklad
till något mer eller mindre abstrakt begrepp om naturens upphof och
men-niskan8 bestämmelse, d. ä. hvad recensenten kallat en theofilantropisk deism?
Men af en billig skygghet att intränga i det, som tillhör blott Gud att
ransaka, det förborgade af en menniskas enskilda personlighet, lemnar
recensenten denna förmodan derhän, åt dess sanning eller osanning; han
påminner endast, att han i sin recension ingenting vidare sagt, än hvad han
funnit i hennes skrifter, och herr Franzén sjelf gör honom på detta 8tälle
*) Naturligtvis är det icke vår grundsat8, att detta välde bör utöfvas
på förnuftets och sedlighetens bekostnad. Detta anmärkes, ej för herr
doktor Franzén, utan för de läsare, som alltid i våra skrifter läsa den raka
motsatsen af allt hvad som står der.
**) Uppenbart är. att recensenten ingenting invändt mot rådet att vara
huld, utan mot rådet att vara det i förtreten, d. v. s. icke huld; ty
denna fordran, om man betraktar kärlekens natur och hjertats rätt, innebar
en motsägelse och kan icke uppfyllas. Recensenten förstår gan8ka väl, hvad
fru Lenngren med detta så ofta upprepade och prisade nttryck velat säga;
men han har aett tillräckligt många äktenskap, der makarne bjnda till att
vara hulda mot hvarandra i förtreten, för att han icke 8knUe anse dylika
nödfallsförbindelser såsom högst illa motavarande äktenskapets idé.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
