Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den rättvisan att medgifva det. Hvad åter den i hennes allvarsamma
skaldestycken framställda åsigten af moral och religion angår, så gifs det,
aom herr doktor Franzén sjelf vet bättre än vi, två slag. af dygd och två
slag af sätt att ordna sig nnder inflytelsen af verldens gndomliga styrelse.
Antingen är man dygdig och resignerande af pljgt, i följd af förnnfteta
hyllning af sedelärans föreskrifter, i följd af ett ädelt hjertas gärd åt
förståndets kraf och i trots af alla de nppoffringar, en sådan gärd kan kosta;
man tyglar sina begär af öfvertygelsen om en moralisk verldsinrättninga
verklighet och helgd, man lyder det evigt nödvändiga med lugn och
sinnesstyrka. En sådan lefnad är sublim; men att stanna på denna ståndpunkt,
är (med all tänkbar upphöjning i karakter och sedlig verksamhet) att ej
komma längre än, med få undantag, de visaste och bästa af hedningarne,
om hvilka man lämpligast kunde säga, att de voro ahulda i förtreten».
Eller också lefver man och handlar af en till natur blifven tjusning för
det eviga aköna och goda, af en med allt harmonisk kärlek, som ej
lem-nar något val af handlingssätt — och som, djupt kännande det mörker,
till hvilket synden har förnedrat menniskan och sinneverlden, med desto
klarare öga ser, på den trängtande ödmjukhetens himmel, försoningens
tröstrika stjernskrift. Kristendomen är kärlekens religion, och kärleken är
verldens hjerta; båda hafva tillaammans skapat en poesi, som är en helt annan
än den Plato förföljde. Hvilken religiositet kan man tillerkänna en
skaldekonst, för hvilken begges mysterier äro främmande? Den skära,
oskuldsfulla, af lagbud i sina handlingar medvetslösa, allt med godhet och
ödmjukhet omfattande mildhet och fromhet, om hvilken recensenten påstår,
att den icke blott är blomman af all filosofi, utan ock qvinnans egentliga
och enda — utstrålar den ej endast och allenast från dessa mysterier?
Recensenten vill ej uppehålla sig vid det yttrande, som herr Franzén anför
till bevis på fru Lenngrens religion: «endast Gud förnam hennes
gudsdyrkan» (hvarigenom således recensenten, i fall han betviflade den, vore
tillräckligt ursäktad): tvärtom upprepar han med glädje, hvad han utförligt
förklarat i sin recension, och hvarvid ännu ett par smärre stycken hade
kunnat anföras, att denna samling innehåller vissa, der den ljufhet och
ömhet, som hos menniskan i allmänhet och qvinnan i synnerhet är själen»
enda sanna skönhet, på ett osminkadt och oemotståndligt intagande sätt le
oss till mötes; och man må i dessa gerna läsa bekräftelsen, att hon (enligt
herr Franzén) ärft af sin fader den grundsats, som tvifvelsutan är
religionens centralpunkt, nemligen «kärleken är allt». Men då man skärskådar
just dem af hennes skaldestycken, hvilka med afisigt äro ämnade till direkta
framställningar af religiösa o«ch moraliska idéer, samt der finner ingen djupt
trängande rot, ingen frisk och saftfull kärna, utan i stället förnimmer blott
en torr och alldaglig gouvernantsvisdom: har man ej då rätt, icke att neka
hennes personliga älskvärdhet och gndsfruktan (en fräckhet utan like, från
hvilken recensentens samvete och hans recension lika frikänna honom), men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
