Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
han invecklade sig alltid i svårigheter just derigenom,
att han icke ville för detta ändamål uppoffra någon af
mästarens paradox-artade satser, ehuru sinsemellan
stridiga, allt i den öfvertygelse, att en försoning dem
emellan skulle kunna finnas, hvarvid han slutligen stannade
vid det förtvifiade resultat, att sanningen af det hela
endast kunde blifva uppenbar för dertill enkom
organiserade andar. Derigenom förklarade han i sjelfva verket
sin och sin lärares filosofi bankrutt.
Han uppgaf emellertid icke hoppet. Han fortsatte
outtröttligt sina forskningar, ehuru framgången illa
motsvarade ansträngningarne. Mer och mer synes han hafva
kommit till den insigten, att lifvets högsta frågor icke
låta sig lösa på den väg, som hans filosofi anvisat
honom. Den ödmjuka kristliga tro, som från barndomen
blifvit hos honom inpreglad, öfvergaf honom aldrig, och
hotades ej heller med någon synnerlig fara af den
Schellingska läran, som egentligen icke motsatte sig
densamma utan endast åtog sig att på filosofisk väg
bevisa dess sanning. Om faran för religionen af dylika
vängåfvor från filosofien har jag redan tillförene talat.
Också tyckes Atterbom efterhand hafva öfvergifvit
tanken på en sådan bekräftelse af det, som för honom icke
behöfde bekräftas, ehuru han fortfor att filosofera öfver
religionen, dock så att han alltid förutsatte dennas
sanningar såsom a priori gifna och obestridliga. I hans
ögon var förnuftet icke det enda, knappast det högsta
organet för förnimmelsen af det gudomliga: känslan,
«gemythet», var det i lika, om ej högre grad. Tron
gällde för honom lika, om ej mer än tankens visshet.
Den naiva oförvillade instinkten var en säkrare
vägvisare till den gudomliga sanningen än förnuftets
forskning; åtminstone borde resultatet af den senare
obetin-gadt förkastas om det stode i strid med hvad känslan
fordrade och tron hoppades.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
