Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
salig njntning. Det ar denna genom ain anblick alla ädlare menniskor
glädjande, vederqvickande, uppfriskande enhet, aom vi beteckna med akön*
hetens namn; och hon ajelf söker, i kraft af en djnpt i samma natnr och
•amma menaklighet innefödd bildningadrift, att i oändlighet upprepa och
fornya aig genom oräkneliga afbildera mångfald. Denna det akönaa
sjelf-bildningsdrift, friast och herrligaat uppenbarad genom de andar, aom, enligt
Flatoa uttryck, brinna af begär att afla det odödliga, är hvad vi förstå
med poesi i ordeta ursprungliga och vidaträckta bemärkelse; liksom desa
handlingssätt är kon at i allmänhet och den högata 8ammanfattningen af
menakliga alatringsförmågans knnna.»
Här bifogar författaren en not, hvari han påstår
att det skönaste, herrligaste konstverk, frambringadt af
konsten, tänkt i detta sitt alltfamnande omfång, skulle
vara det fullständigt organiserade samhället, den
fulländade staten. En sådan stat, tillägger han, «blefve
ock ganska säkert en monarki med ständer».
«Men det sköna förekommer oss», fortfar han, «på en vias ståndpunkt
af känalana och medvetandets ntveckling, icke såsom i och af den for 088
synliga naturen fnllständigt uppenbaradt. Tvärtom: sedan barndomena
(eller den förata ungdomens) naiva, reflexionslösa Iskldningsförmlga, som
ntpreglade grunddragen i den grekiska könstens lekande, sinnedrnckna,
rent-af plastiska skaplynne, gifvit vika för en öfversinnlig verlds närmare till
själen trängande underbara maningar, aknlle det sköna småningom för oss
förlora all den retelae, som är värdig dess idé, om det ej nu visade sig i
skepnad af anlag och företal till ett högre godt, ett ljufvare sällt, än
hela den närvarande tingens ordning kan bära och inrymma. Enligt denna
åsigt är således äfven det fnllkomligaBt sköna, som det jordiska lifvets
åtrå kan skida, njnta och dana, likväl blott en fragmentariskt gifven,
profetisk symbol af den enhet, som är allt lifs gudomliga och högsta: ja, i
jn rymligare mått det aköna fenomenet synes oss med sinnlig tjuskraft
framställa sitt oändliga begrepp, i desto tydligare min förrlder det ocksl,
huru det egentligen eviga, hvaraf alla oändliga begrepp äro särskilda
strålar, lefver och lyser slaom det enda sannfärdigt sköna, bakom deras
skimrande förlät. Det gifve8 i menniskosjälen blott en enda synorgan för det
nrljna, som förborgar sig inom denna aldrig tillfyllest ntransakliga
helgedom: och det ögat är icke fantasiens, det är trons. Tro är den
oemotståndligt mäktiga kraften af det renade hjertata och det renade förståndeta
öfverensstämmelse i ett gudaktigt sinne, hvars ödmjuka tilltagsenhet
klappar på himmelriketa portar, och aldrig förfelar att derur nedkalla så
mycken vishet, som för de jordiska bandens längtande fångar kan räcka till
tröat, försoning, försköning och förhoppning. Ja, äfven sjelfva vantron,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
