Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fenomener absolut verkliga for tanken; den religiöae såsom det i alla
fenomener till ett allmänt godt ledande och öfver dem alla npphöjda
heligt verkliga för tron; poeten och konstnären såsom det nr alla
fenomener framglänsande symboliskt verkliga för skönhetaainnet. I egenskap
af denna sistnämnda verklighet öppnar det sanna sjelft för dikten eller
konsten allt hvad i naturen, historien, menniskoslägtet är förvaradt såsom
anlag för tidens fullbordan; och hvarje bild, som konstnären hemtar nr detta
omätliga och outtömliga galleri, är, om den ock endast af hans fantasi
lånat sin skepnad, mera sannfärdigt verklig än allt hvad en i sin tomhet
förälskad hvardaglighet fr&n morgon till afton ntan återvändo upprepar. Den
äkta konstnären, den inspirerade skalden, erkänner alltså och söker med
8käl ingen annan verklighet än den poetiska: och sann är hvarje aarskild
form af denna verklighet i det mått som den uttrycker i skön gestalt en
oändlig betydelse; d. v. s. meddelar en åskådning, i hvara enhet känala och
begrepp aldrig finna den gräns, vid hvilkén de kunna skilja sig åt och
liksom göra räkenskap för hvarandra öfver hela beakaffenheten af hvad de
erfarit. Ett konstverk, ett poem, som genom det snillrika i uppfinning
och utarbetning tillfredsställer denna fordran — det må föröfrigt vara af
hvad art eller omfång som helst — är i sitt slag fnlländadt, eller hvad
man kallar klassiskt; när man nemligen ej, såsom ofta timar, missbrukar
detta ord till betecknande af en viss in äbstracto idealiserad licguistisk
korrekthet. Häraf är jemväl klart, att begreppet klaasiskhet, rigtigt
genomtänkt, för ingen del kan utealutande tillhöra det förträffligaste i
grekernas och romarnes litteratur, och att fru Stael von Holstein i sin genialiaka
bok Öfver Tyskland mindre välbetänkt valde epithetet klassisk till allmän
slägtbenämning för den antika vitterheten i. motsats till det nyare Europas,
eller den af henne och hennes vänner slkallade romantiska.»
«För långt från målet skulle det föra oss att visa, huru onödigt,
orimligt, ja vämjeligt de flesta esthetiska theorier äflats att med en
godtyckligt-atomistisk klyfning upphinna en tillräckligt bestämd och fullständig
klaasi-fikation af de olika sätt, på hvilka konstnären (och särdeles den, med
hvilken vi här i synnerhet hafca att beställa, nemligen skalden) uppfattar och
i en koncentrerad bild återgifver det poetiskt verkliga. Så mycket aer
genast en reflexion, som tränger till kärnan af tingen och icke blott
reson-nerar ofvan på ytan, att denna synrigtning och återspegling, i afseende på
det subjektiva deruti eller behandlingen, kan i skaldekonsten
sammanfattas under trenne hufvudsakliga formationer: den episka, som
frambringar sin åskådlighet genom berättelse; den lyriska, som frambringar 8in
genom en enthnsiastisk själs individuellt framträdande känslorörelse, och
den dramatiska, som frambringar sin — den fullkomliga8te — genom
skådespelet af personligt vexelverkande handling. Äfven den didaktiaka
diktniugsarten, om hvars bibehållande och värderande många läsare och
theo-rister äro så ytterligt ömtåliga, innefattas i denna enkla uppställning; och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
