Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
med det förbehåll, att hvarje lärodikt, aom hemtar sitt ämne och ain
syn-pnnkt nr alldagslifvets innehållslösa erfarenhetabegrepp, är i och med
det-aamma ntealnten från poesiena rike, förklara vi att vi vörda denna
diktnings-art så högt som någon, faatän vi ej kunna tillerkänna den sjelfbeståndet af
en inom sig begränsad .urformation, ty dén är egentligen en lyrik, som
Ingmar och upplöaer sig till filosofisk betraktelse. — Vända vi nu åter
upp-märkaamheten till det, aom i sättet af det poetiakt verkligas
framställning genom natur och konst är objektift eller det sakens egna
skaplynne, som speglar aig i det personliga akaplynnet hos konstnären; så
nöd-gaa vi der finna och erkänna tvenne, i grunden väsentligen förenade, men
i apparationen formelt skiljaktiga hufvudarter af den sjelfnppenbarelse,
genom hvilken det sköna träder konstnärens önskningar till mötea. I och
förmedelat den ena framställer sig det skönaa idé i en ainnebild, som är
.ett af sinnliga formers högsta fullkomlighet amyckadt och sitt
fulländninga-mått synbarligen uppfyllande naturting, en idealskön organism, men till
alla delar fysikaliskt begränsad: i och förmedelst den andra framställer aig
det skönas idé såsom ett öfvermått af andlig herrlighet, åt hvilken
sinnebildens organism i all sin harmoniska utbildning dock ej förslår att
liksom inrymma en tillräcklig boning; ett förhållande, aom låter den 8köna
sinnebildens egentliga akönhet uppkomma genom den mellan synlighet och
osynlighet sväfvande idén såsom sådan, d. v. s. idén såsom ett
åskåd-ningsämne, hvilket väl är alla formera själ och alla gränsers fyllnad, men
ajelft sträcker sig utom alla former och alla formera begränsning. Ben
förra hufvudarten af akönhet och konst visar oss den eviga idén aåaom ett
närvarande; den aenare visar den tillika såsom ett tillkommande,
ofta d^sutom i gestalt af ett förflntet, och sammanfogar aå de båda
än-darne af tidena linea till en i oändlig känsla sig upplösande närvaro af
evighetena cirkel. Ben förra är poesiens realism, och den karakter, som
i allmänhet — ehuru viaaerligen ej, såsom mången synes mena, med
oin-akränkt uteslutning af sin motsats — gifvit sin stämpel åt det i vitterhet
och plaatik såkallade antika; den senare är poeaien8 idealism; och har,
faatän ej ovilkorligt förknippad med kriatendomen, doek i följd af denna
religiona verldaomskapning blifvit den kristliga konstperiodens utmärkande
lynne; fortfarande intill våra dager, och nyligen åter igenkännande sitt
ursprungliga sjelf, efter det korta afbrott som förorsakades af en i
Frankrike till snillets och smakens allena saliggörande idol upphöjd förskämd
antik. Ben realistiska principen i konsten framställer det sköna i
bildningar, som i sin naiva begränsning medvetslöst göra anspråk på att inom
denna begränaning till fullo mätta åskådarens fordran och längtan; liksom
lekande flätar sig der det poetiskt verkliga, i egenskap af den
oförklarliga omedelbarhet som är barndomens och osknldens enda garanti för all
erfarenhets visshet, in i det alldagliga menniskolifvet, och till och med när
det oförklarliga stegrat sig till ett i högsta måtto underbart, framträder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
