Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det nr ain fördolda verld med en menlöshet, en enfald, aåaom vore det
mest öfvernaturliga en sak, som förstodes genom sig sjelf och omöjligen
kunde vara annorlunda. Sådant är t. ex. hela de sälla, sangniniska
Olympiernas alltför menskliga lif och regeringssystem. Den idealistiska
prin-cipen deremot utesluter ej ur sina bildningar — när ämnets natur ej
tillhör en annan region — det naiva och det lekande; men den öppnar bakom
dem ett perspektiv, en utsigt i ett oändligt Qerran, en gåtaktigt lockande
omätlighet, hvari det småningom till osynligt öfvergående synliga utgör
liksom den anade fyllnaden till det, som äfven af den möjligaste
ainn-liga formskönhet aldrig fullständigt kan omfattas. (Och är ej ödets, af
af all realism omsider nödvändigt insedda, dunkla öfvervälde det realiatiska
föreställningssättets dystra slutbekännelse ej mindre af sin eathetiska än af
ain religiösa otillräcklighet?) I denna den poetiska idealismena
perspektivis ka vidd, denna bortom det närvarande fortsatta blick i ett tjusande
Qerran, ligger väsendet af hvad man med det s. k. romantiska förstår, —
om man är mäktig att i reflexionen göra sig någon tydlig reda för deaa
intryck. Romantiskt är det sköna framstäldt med en underbar
oändlighet såsom bakgrund: hvaraf också skälet är klart, hvarföre all 8ann
romantik är pittoresk och allt sannt måleri är romantiskt — liksom
att musiken måste vara det, och i desto högre mått som åskådning88innet
i hennes konstsfer är ett ännu andligare, nemligen ett akustiskt.
Ehren-svärd säger att behag (charis) är den egenskapen hos det sköna (hvilket i
sin renaste sinnliga uppenbarelse är ett ideal af naturfullkomlighet,
om-stråladt med en stilla salighet af gratie och lugn), att «i första känslan»,
d. v. s. i omedelbarheten af sin anblick, «lofva ett godt»; ville vi tillägga
i hans stil, att ett skönt, som i första känslan lofvar ett friskt» är naift,
och ett som i första känslan lofvar ett stort är sublimt, så kunde vi ock
i samma stil så definiera resultatet af vår nndersökning, att ett skönt, som
i första känslan lofvar ett gränslöst, är romantiskt.»
Denna esthetiska undersökning gifver anledning
till åtskilliga anmärkningar. Först och främst måste
man erkänna att den filosofiska method, som författaren
använder, icke är den lämpligaste, enär den genom sitt
sköna bildspråk väl alltid kan beveka känslan, men icke
alltid öfvertyga förnuftet. Ofta utgår författaren från
förutsättningar, som han på förhand antager såsom
ofelbara, men hvilka vid närmare påseende befinnas vara
obevista, kanske obevisliga. Från dem leder han sig
vidare till slutföljder, hvilkas nödvändighet han tror sig
hafva uppvisat, men hvilka, när allt kommer omkring,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
