- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 5. Grunddragen af svenska vitterhetens historia. Del 5. Striden mellan gamla och nya skolan. 2. Akademiska föreläsningar /
387

(1866-1869) [MARC] Author: Bernhard Elis Malmström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

dåvarande sammanhang med en ännu outvecklad,
vidskeplig, fantastisk och fanatisk religionslära.

Det bör anmärkas, att Atterbom sjelf underkastat
sin nu anförda och granskade theori vissa restriktioner,
som kanske mera än det föregående beteckna hans djupa
och i många afseenden rigtiga åsigt af konsten, och
hans omfattande bekantskap med konstens historia.
Rättvisan fordrar att detta hans tillägg meddelas (Svensk
Litteratur-Tidning 1820, N:o 52, sid. 826 f.):

«Härvid torde dock uttryckligen höra nämnas en hufvudsaklig
omständighet, 8om vid slika theoretiska in- och afdelningar så ytterst ofta plägar
förgätas. I den poetiska verkligheten sjelf, sådan som den genom
poesien och konsterna meddelar sig, söndra sig aldrig så strängt och
absolut bestämdt de theoretiskt beskrifna olika elementerna, grnndarterna,
konstformerna och akaldealagen från hvarandra, som i tanken och på papperet,
när man öfver dem esthetiskt reflekterar. Just i de fullkomligaste
bildningar af natur och konst händer det vanligast, att en enda af de egenskaper,
dem vi ofvanföre i korthet akildrat, i och under sig tillika inbegriper flere
af de öfriga, ja egentligen alla. Så är t. ex. en herrlig aftonrodnad på
en gång romantisk och sublim; och i grunden är det sublima en
åskådnings-art, som utgör öfvergången ifrån det blott nathrsanna till det romantiska.
Så är Raphaels «Madonna Sistina», fastän dess herrskande karakter är
romantisk, dock tillika på en gång naiv, behaglig och sublim; och den
florentinska Niobe, fastän deas herrskande karakter är sublim, dock tillika
naiv, behaglig och romantisk. Blott naiv och behaglig är deremot den
mediceiska Venus; med en lätt tillsats af romantik kan detsamma sägas om
Correggios flesta målningar. Naiv och sublim är Byströms Juno, som, utan
att sjelf vara romantisk, väcker genom den slumrande belägenheten af ain
vällustigt höga akönhet ett nästan romantiskt intryck. Hos Homer förenar
det naift sköna de öfriga uppnämnda grundegenskaperna under aitt
herravälde; och det är en lika utomordentlig blindhet, att icke i allmänhet hoa
grekerna och romarne urskönja de många förekommande drag af hvad man

i senare tider under namn af romantiskt och sentimentalt velat göra till
vår uteslutande tillhörighet, som att icke finna huru ofta den idealistiska
och romantiska poesien yppar den realistiskas naivitet och glada naturbehag.
Bedan Iliaden lemnar oss ett godt förråd på sentimentala och romantiska
ställen; vi nyttja här ordet sentimental i ädel bemärkelse, och beteckna
dermed hvarje mildt lyriskt uppflammande af den idealistiska poesiens
lättrörda känsloliflighet. Hvad kan, i denna mening, vara mera sentimentalt,
än Hektora vidtberömda afsked från sin maka? eller Achilles’ rörelse vid
åsynen af den silfverlockiga Priamus, aom knäfallande kysser handen af sin

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:44:02 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bemsamlade/5/0394.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free