Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
aona baneman och ber om skänken af den älskades lik? Och hvad kan vara
mera romantiskt än den blick, med hvilken Zevs från sin Olymp på en
gång öfverskådar de af krig och mord uppfyllda slätterna omkring Ilium,
och de i det aflägsnaste Qerran af samma solsken bestrålade fredliga
Arka-dernas ängder? Vida mer äger dock detta förhållande rum i Odysaén,
hvilken, fastän i en naiv tonart och lyktande med en föga
tillfredsställande realistisk begränsning, dock är afgjordt romantisk i
beskaffenheten och gången af den kringirrande hjeltena äfventyr, samt den mot dem
kontrasterande stillare, men icke mindre äfventyrliga belägenheten af den
trogna gemålen och hennes husliga omgifning. Romantiska äro hos
Pinda-rus de saliga öarna i verldsoceanen, der de af gudarne högst gynnade
dödliges odödliga skuggor bo och vandra; romantiska äro hos tragikerna Ödet
sjelft och dess omedelbara härolder, t. ex. Eumeniderna; och är ej Ajax’
monolog hos Sophoklea, då han vansinnig vill falla på sitt svärd, lika så
varmt sentimental, ja romantisk, som någon af de mest beprisade hoa
Shakspeare eller SchillerP Romantisk är Musei Leander och Hero, af vår
aflidne Regnér så ypperligt öfversatt; romantisk är hos Apulejus den
bekanta sagan om Åmor och Psyche, af Raphael förtrollande målad al fresco
i det lilla romerska palatset Farnesina; romantiska äro hos Virgiliua
lugen-tes campi och Didos i halfskymningen framträdande vålnad, som genast
åter försvinner i den mörka myrtenskogen —
–-coniunx ubi pristinus illi
Re spondet curis, cequatque Sicheens amorem.
Sådana exempel skulle kunna hundradetals anbringas: likaså skulle, å andra
aidan, prof af den friskaste naivitet och den muntraste, i det närvarandea
njutning lefvande realism kunna midt ur sjelfva den renast romantiaka
poesiens och konstens framalstringar uppräknas till en mängd, som onödigt
hänförde vår afhandling utom all måtta och gräns. Man läse blott med
öppna ögon, ej endast Åriosto och Cervantes, hvilkas romantik är ett 8ig
sjelft parodierande fantasispel (ett omdöme, som likväl gäller blott om ett
end a. af den senares arbeten, der dessutom i romanens andra hälft saken
tager en allvareammare rigtning, än författaren frän begynnelsen tycka hafva
ämnat); utan man läse tillika Shakspeare, hvars snille återspeglar och
åter-klingar allt, Goethe, som i en annan, mera episkt-lyrisk art gör
detsamma, Tieck och Fouqué, hvilka väl båda två i de bästa af sina diktningar
(t. ex. «Genoveva», «Die Elfen», «Rothkäppchen», «Eginhard und Emma»,
«Undine») hafva med den naivaste framställningsförmåga beviaat, att ajelfva
det i romantiken mest etheriska kan målas med den allraenkla8te
barn-domsfriskhet af inbillning och natur. Kortligen: det skönas toner, färger
och former äro många; ty den aflande idén är evig och den födande
naturen onttömlig: men öfverallt, hvar tonen klingar skärast, hvar färgen
lyaer klarast, hvar formen tjusar ädlast, upptäcker snart det skådande
fördomsfria sinnet, att i alla möjliga radier det skönas sol gläder och värmer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
