Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
följa Sjöbergs jätte-framsteg. Väl är det möjligt att
dessa studier icke ännu blifvit påbörjade vid den tid,
hvarom nu är fråga, men sannolikt är det icke. I alla
händelser inskränkte sig aldrig Vitalis’ moderna
språkkunskap endast till tyskan. Man kan med dessa mina
uppgifter jemföra hvad Geijer i detta afseende yttrar i
företalet till Vitalis’ skrifter.
Men recensenten har ännu icke uttömt sin galla.
Han fortfar:
«1 vårt fädernesland, der det gifves så få litteratörer, och der den
ena såväl behöfver den andras hjelp och biträde, borde man mindre än
annorstädes tränga, hata och förfölja hvarandra. Man borde icke tro, att,
8å snart man utgifvit ett häfte, man derföre genast är en stor författare;
och om man är det, att det icke derföre är nödvändigt att smäda andra;
man borde icke tro, att man genast från öfversta bänken i gymnasinm
hoppar till öfversta sätet i konstens tempel. Äfven mästaren måste der
genomgå graderna.»
Det är här andra gången som recensenten
påminner Vitalis om gymnasium, hvilket denne lemnade
redan 1814. Under sju års förlopp måtte han haft
tillräcklig tid att skudda af sig skoldammet.
«Det är en förhatlig egoism», fortfar han, «att, då man känner kraft
i bröstet, vilja sätta sig ensam ned på sin egen lilla afvelsgård i stället för
att 8amfäldt medverka till ett gemensamt ändamål, derföre att man fruktar
att åskådaren ej akall igenkänna precist den fåra, som hvar och en
npp-dragit. Men om den stora mängden ej sknlle märka det lilla afvelstorpet,
eller om den händelsevis sknlle tro att detta torp blott lydde under den
närbelägna herrgården, hurn skall man då bära sig till för att blifva
bemärkt, för att visa att man sjelf är ett högdjur, ett nentral-geni? Jo,
man tager hornen på, man rnsar stångande in, hastigt och oförtänkt, på
samma hage, der man förut spak och fredlig betade. — Hvad händer
vidare? Icke vidare, än att de öfverraskade binda hö om hornen och säga:
han har blifvit folkilsk, gån honom ur vägen, go’ vänner! — Foenum habet
in cornu; caveto!»
Vänligare mottagas Nicander och Stagnelius. Med
anledning af den förres tragedi «Runesvärdet», yttrar
recensenten sin glädje öfver att Sverge nu ändtligen
Malmström. V. 26
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
