Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
uppfostra folket eller meddela annat än en högst ytlig
och fragmentarisk bildning. Argus fordrade att
vetenskapen skulle hållas tillgänglig för massorna, åtminstone
i dess resultater, och klagade öfver att de lärda
institutionerna i vårt land icke utgåfvo tidskrifter, som «för
nationen visade den vetenskapliga ordningens framsteg» o. s. v.
Detta finner Svensk Litteratur-Tidning alldeles
oför-skämdt af «en dagfluga», och förklarar att de lärde ha
annat och bättre att göra än att tillfredssälla några
fräcka publicisters fordringar, samt att ett motsatt
förfarande skulle leda rakt till adertonde århundradets illa
noterade upplysning, «hvars negativa väsende endast i
sig sjelf är ett oväsende, ett skrytande intet». Derefter
heter det:
«Den åsigt-, hvars grunddrag vi ofvanföre tecknat såsom alldeles
mot-stridande den larda kastens, framträder såsom den herrskande i Argus,
öfverallt der han vill framställa sig såsom vetenskapsman. Recensenten
skall icke blifva förvånad, i fall man till hans vederläggning vill anföra
ställen, der raka motsatsen yrkas af samma anktor. Ty detta blad har den
egenheten, att deruti finnas de mest olika meningar, vanligen ingalunda
polemiskt ställda emot hvarannan, utan i den bästa broderliga sämja.
Recensenten har hört flera läsare klaga öfver obegripligheten af de djupsinniga
afhandlingar, som Argns meddelar. Äfven recensenten måste bekänna, att
han ej bättre förstår dem. Denna obegriplighet ligger dock icke i
svårigheten att fatta hvarje särskild period, utan i svårigheten att fatta, huru
den ena meningen kan följa af, eller åtminstone sammanhänga med sin
föregående. I början af sitt uppträde, så länge man tyckte att Argus gick
i skola hos en stor inhemsk författare, af hvars idéer han tillfälligtvis
uppsnappade en och annan, dem han likväl tillbörligt utvattnade, trodde man
sig npptäcka en icke vanlig talent. En lång tid fortforo de liberale att
fröjda sig öfver den väldiga publicisten, i hvilken de trodde sig hafva
erhållit en ny, fosterbroderlig medkämpe. Men på en gång framträder Argus
i åskmoln: blixtstrålen slungas — och i en blink förkrossad ligger
liberalismen med alla sina anhängare. Dock, på det äfven icke nltraisterne måtte
glädja sig öfver denna seger, förklarar han i samma andedrägt, att
äfven desse ej äro synnerligen bättre än de förre, att intet parti har att
räkna på honom, och att vishetens källa ligger förborgad på en helt
annan ort. «Men hvem är den lycklige, som vet hvar den är belägen?» ropar
läsaren trängtande. — Jag, jag! hvem annan än jag? svarar Argus, nästan
på hvart tryckt halfark. — «Men nyckeln till denna källa, hvem förvarar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
