Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den?» — C est moi! — «Så skänk os8 dä den, du halfgnd! Eller öppna
åtminstone ingången för oss försmäktande till det eviga vetandet8 brunn!»
— Och si! bland jublet af egna basuner, sänker sig Argus från den
himmelska klarhetens höjder; hans blick strålar majestät, hans åtbörder äro
Jovis tonantis. Brännare, raketer fräsa. Med svedda vingar nedsjunka an*
dra efemeridiska merkurier till stoftet, eller ila undan åt främmande
verlda-trakter. Nu bjuder thordönsrösten: «Knäfallen, dödlige! sträcken upp
hän-dren och emottagen ljuset, för andra gången af mig röfvadt från himlen.»
— Tusende händer höja sig, för att gripa efter den gnistrande facklan; ett
halfark papper sjunker högtidligt i de gapandes mun, men ack! — det är
icke ändå det utlofvade himmelska manna. I ett nu! sveper sig den
himmelska taskspelarn i moln; allt är natt och mörker, de nyss skimrande
himlaljusen höljas; dock majestätiskt borttågar den nya Prometheu8 bland
sina dimmor, sägande: «Ville jag blott . . . !»»
«Nästa Onsdag eller Lördag är trollmannen åter der, med ett nytryckt
pappersark i handen — och samma spektakel förnyar sig. Många tycka,
att just sjelfva spektaklet härvid är hufvudsaken; många knota, några g&
afsides för att skratta.»
«1 detta lilla drama hafva vi sökt försinnliga det gyckelspel, som
Argus merendels plägar uppföra icke för, utan med allmänheten. Men den
svenska allmänheten är god; hon älskar — Argus har anmärkt det —
framför allt det glädtiga och lnstbara; så mycket mindre skulle hon ju
harmas, den goda, då man gifver henne sjelf en roll i komedien?»
«Om Argus vore blott en vanlig prosaisk fanta8t, blott en uppblåst
dagskrifvare af det triviala slaget, så hade man väl längesedan ledsnat vid
detta spel och förtrutit, att en hittills obemärkt person, som sjelf
ingenting positift i tiden uträttat, nu vill, såsom tidens högsta väktare och
teckentydare, sätta sig på tinnarne af dess tempel. Om någon af det
ofjä-drade menskliga slägtet vill göra sig vingar och lofvar att sväfva upp till
ljusets fosterland, ropande: «Sen på, här flyger fågeln Phoenix» — så går
kanske enhvar ut ur sin husdörr, att betrakta hans upptåg; men man blir
sittande, då han ropar för andra gången. Dock Argus är ett märkvärdigt
fenomen i svenska litteraturens och psykologiens historia: det är en af de
undergörare, som med ett slags religion tro på sin konst; hans arrogana
äger en stor naturlig idealitet, hans taskspelerier alltid en viss nyhet och
skicklighet, hans turer så mycken variation, att mången kanske ännu,
oak-tadt ett helt års fåfänga rustningar, anser honom för en ny Jason, hvilken
det skall lyckas att eröfra vetenskapernas (åtminstone politikens) gyllene
skinn, för att utdela det, klippt i stycken, åt hvar och en af sina
prenumeranter.»
«Argu8 är den konseqventaste och inkonseqventaste af alla svenska
skribenter. I sjelfförtroende, oförsynthet, förakt för alla, som icke äro
Argus, är han sig alltid lika: 8ystematisk är han i sin plan att reta alla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
