Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som med utestängande af alla andra ensamt behagar svenska folket; —
hvilket äfven är en sanning, men tillika egentligen motsatsen af hvad
Ar-gns ville bevisa.»
Sin egen bekännelse rörande det nationella i
poesien utvecklar Litteratur-Tidnings-författaren vidare på
följande sätt:
«Den betydligaste esthetiska skiljaktigheten mellan Europas nationer
yttrar sig i den allmänna motsatsen mellan dem, der fantasien mera är
bunden vid omgifningen af en mäktig sinnlig natur, och dem, der fantasien
inrymmer en större öfvervigt åt den reflekterande beståndsdelen af sin
varelse. Hos dessa senare är det bildande esthetiska lynnet mindre
ovilkor-ligt beroende af omgifningens fysiska, klimatiska, lokala inflytelser, utan
skapar sig i stället, genom en i samma mån extensiv som intensiv förmåga,
inom den utvidgade rymden af sin andliga verld en ny, en rikare,
mång-faldigare sinnesnatur. Denna motsats är den emellan de sydliga och nordliga,
mellan hvilken tyskarne utgöra en poetisk och fransmännen en prosaisk
mellanlänk eller öfvergångsdaning, der likväl redan i Frankrike och ännu
mera bestämdt i Tyskland det nordligt nationella har öfvervigt *). Med
tyakar-nes nationallynne i esthetisk hänsigt står svenskarnes, danskarnes och
engelsmännens i närmaste slägtskap, och hos alla dessa är ett medfödt. afsigtslöst
sträf-vande efter poetisk allsidighet, så i ämnen som former, påtagligea synbart. Man
läse — för att ej nämna Shakspeare — de nyaste engelska skalderna Byron,
Moore, Sonthey m. fl., och man skall finna, att det är endast deras språks brist
på syskonspråkens rythmiska smidighet, som vållar att engelsmännens
sångkonst rör sig i mindre mångfaldiga former; i afseende på valet af ämnen,
materialier och dessas samlande från alla verldstrakter, namneligen från
hinduer och perser, äga de med slägtingarne fullkomligt samma
universalböjelse. Deremot gifves det nationer, som mindre gema vilja se
mennisko-lifvét i det hela än sitt eget särskilda, idealiskt eller parodiskt förestäldt i
poesiens återspegling. Så äro i poetiskt afseende t. ex. Spanien, Portugal,
Italien och Frankrike — (det sistnämnda) i allt det, som från den egentliga
karakteren af dess vitterhet gör poetiska undantag — att jemföra med
dessa slättländer, hvilka äga en noggrannt bestämd sig tillhörig Flora, ofta
högst ymnig, yppig, herrlig, men likväl inskränkt och bunden inom vissa
atitudsgraders omfång. Låt dess plantor vara så talrika och sköna man
*) Här är dock införd en not, som något inskränker den stränga domen
öfver fransmännen, hvilkas vitterhet medgifves vara delvis poetisk, och i
8vn-nerhet rättvisa göres åt deras visor och romanser. Denna lilla återstod af
poesi hos fransoserna tillskrifves naturligtvis den omständigheten, att de till
en del äro «ättlingar af en ridderlig germanisk stam».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
