Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
någonsin vill, aå finna ändå på längd ögat och själen större njntning af de
trakter, der en mindre enformighet herrskar i vegetationen. Det är allmänt
bekant hnrn dessa nationers akalder, äfven när de försöka att framställa en
annan mensklighet och en annan natnr än den, som är i alla delar deras
närmaste alldagliga, aldrig rätt lyckas att skildra någon annan än denna.
Men om således i Welskland och Hesperien icke alla poesiens plantor knnna
slå rot och fortväxa, så är åter Tyskland att jemföra med ett sydligt
lu-tande terassland, som på sina väldiga bergspetsar bär nordens fnror, men
tillika i slnttningarne orangen och oliven, i de mest solbesökta dalar
palmen och den eldiga söderns kryddor och aromer. Det är en allmän poesiens
trägård, som på sin jord förenar alla zoners frukter. Ar det icke den
högsta orimlighet att påstå, att ett sådant land ej äger en inhemsk Flora,
derföre att det äger den rikaste? Eller att en esthetisk litteratur ej är
nationell, derföre att den i sig uppfattar en mängd af sådana litteraturer?
Antagom äfven att icke alla de blomstrande växterna funnits der
ursprungligen, äro väl de koloniserade plantorna mindre inhemska, fastän de blifvit
ditplanterade först sedan man sjelf började minnas? Kunde man följa dessa
växters nrsprnng tillbaka till deras första hemland, genom alla de länder
de genomvandrat, så skulle man finna huru ytterst få vore att anse såsom
inhemska på de flesta orter der de nu finnas. Undersöker man noga
skaldekonstens historiska progressioner, liksom kulturens i allmänhet, så uppdagaa
lätt att ganska få skaldearter äro i de flesta vitterheter autokthoniska.
Folkslagen hafva ej blott utbytt varor och idéer med hvarandra, ntan ock
fantasibilder och poetiska konstformer.»
«Det gifves trakter, 90m endast kunna frambringa hafre och potatis,
andra bära endast ris, andra åter kaffe. Men om nu Sverge ägde en
jordmån, der både söderns och nordens växter funne en lika trefnad, skulle
man missunna oss den, och ropa till oss: «Hugg omkull dadelträdet,
ormbunken är nordens palm; ryck upp hvetet: det är ju också en söderländsk,
antipatriotisk växt; ät oxelbär, hafre, barkbröd, ekollon, tallkottar; si
sådant är föda för äkta, svenska magar! Hvi låten J edra gommar förtjusas
af söderns välluster?» Alldeles likaså ljuder rösten af Argus i vitterheten:
det gifves, enligt hans tanke, ett land, som producerar tragedier, i ett
annat växa epopéer på träden, i det tredje susa alla källor endast
melanko-lisk lyrik; men vi nordbor, låtom oss resignera oss, låtom oss blott
besjunga «Snåla Presten», «Dumbom» och «Hans Nåd»; — märk, detta är
vår genre, der ha vi nu den poesi, som ensamt behagar svenska folklynnet.»
«Nej, nej; poesien är ej en planta, inskränkt till en viss vrå af
verl-den, hon är hela mensklighetens egendom och följer den så långt, som
känslor och själ ännu höja vårt slägte öfver djnrlifvet. Samma kärlek till
det aköna, som väcker skalden i Europas sydligare länder, genomtränger
äfven de ädlaste af nordens barn och kan hos dem visa sig lika, ja, än
mera öfverflödande på ingifvelser, i mån af den kraft, hvarmed en vid-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
