Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sträcktare intellektuell bildning besegrar de hinder, som klimat, uppfostran,
fördomar, konveniens lagt i vägen för den poetiska driftens fria,
obegränsade njutning. Vi hafva redan medgifvit, att klimatet till en del
modifierar poesiens national-nttryck; gerna medgifva vi ock tillvaron af en annan
modifierande inflytelse, som törhända utöfvar på detta uttryck en ännu
starkare makt: inflytelsen af tiden, af vissa oundvikliga temporära
förhållanden. Det gifves menniskor af en så rik fantasi, en så lättrörlig känsla,
en så universellt danad smak, att de med lika liflighet uppfatta Homéra
och Ariosto’s hjeltedifcter, med lika hänryckning njuta Calderon’a och
Shak-speares skådespel; vi tro att detta är den sanna esthetiska själsodlingen,
och att åtminstone alla verkliga snillen böra vara så organiserade. Icke
des8tnindre skulle hvarken Homer eller Ariosto, hvarken Calderon eller
Shakspeare hafva skrifvit precist på samma sätt, som nu stätnplar
deras arbeten, om de lefvat bland oss; ty ehnru de sjelfva, hvar och. en
på sin plats, börjat en ny poetisk tidsålder, och evigt skola lefva aåsom
ynglingar, då så många andra tidens skapelser gulna och bortvissna, så äro
de dock tillika i flera än ett hänseende barn af en föregående tid, som
jemväl på dem utöfvat en omisskännlig verkan. Så äfven Tasso, Racine,
Voltaire! Visserligen kan ingen förnuftigtvis begära, att Svergea skalder
skola afskudda sig rentaf alla dylika inflytelser. Men italienarne och
fransmännen hafva gjort sina vitterhet sheroer till pagoder, och infört en
slaf-visk afgudatjenst i det friaste bland alla tempel. De hafva stängt sina
sångare in i en siratlig, regelrät och med staketer väl omskansad trädgård,
samt kallat denna trädgård för poesiens gyllene ålder. Der är det
visserligen nn litet trångt, och frukterna i det hela knappa nog. Emellertid
trifdes man der temligen, ända till dess en tidig höst kom och alla
häckarna, all grannlåten bortskrumpnade, så att man utem de raka, men gleaa
alléerna, blef varse gärdesgårdarne och längs derutmed den trumpna
kor-dongen af den goda smakens skildtvakter; men tillika utanför, bakom
alltsammans, Gnds sköna, fria verld, som ännu stod klädd i herrliga
frnk-ter, blommor och yppig grönska. På ljöd, bland de poetiskt sinnade af
trädgårdsägarne, ett allmänt stormrop; ej blott i de länder, der man
imiterat dessa anläggningar, har det blifvit hördt, utan äfven i dem, der de först
uppfunnos. Man vet huru striden utvecklat sig, huru pallisaderna på de
flesta ställen äro nedbrutna, men huru kampen ännu på andra punkter
fortfar. Det är just detta välska trädgårdssystem, detta system af
inskränkning oeh ensidighet, som den s. k. nya skolan bannlyst ur Svergea
vitterhet, och som hon icke ämnar tillåta att der återigen befästa 8ig, det
må-antaga hvilken skapnad som helst. En abstrakt, blind, förstockad
sveco-mani är i förhållande till en verklig, frisk nationalpoesi platt ingenting
bättre än hvarje annan mani, den må heta gallisk, germanisk eller anglisk.»
«Trollordet guldåldern har, i sin forna fransyskt-akademiska mening,
numera blifvit ett spöke, om hvars existens man till och med i sjelfva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
