Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tygelsen, att karakteren af denna litteratur är att vara icke blott den me8t
universella, utan ock ju8t derigenom den me8t nationella i Europa.
Ty förat och främst är klart att ett land, der hela den intellektuella och
esthetiaka verldena frön knnna slå rötter och alla telningar af ädel art blifva
hemmastadda, redan der ut i äger en ganska egen och bestämd natnrtypna.
Sedermera, hvad är det aom gör en slik poetisk universalitet möjlig, om
ej tvenne urgamla nationalegenakaper hos detta folk, det rena hiatoriaka
sinnet för allt» det mångfaldiga i lif och akönhet, den fria filosofiska
skarpsyntheten för allt det Ena, det sammanbindande, det högsta i denna
mångfald P Der båda träffa tillsammans i den fnllkomligaate innerliga
en-drägt, der nppglänser tillika ur själens djup denna milda kärleksfnlla
religiositet, som gör glädjen naiv, vällusten oskyldig, sorgen värdig, 8tyrkan
ädel, pligten helig; vi tro 088 med godt samvete knnna påstå, att denna
egenskap, den högsta poetiska, liksom den högsta moraliska, andas och
flammar i alla de vackraste af tyskarnes sånger. Äga således icke de
herrliga frukter, som mognat på denna poesis jord, en egen must och kärna?
och visar icke en grundligare bekantskap med detta folks äldre häfder, att
de flesta af deasa herrligheter varit inhemska redan i dess forntid,
åtminstone alltsedan Hohenstaufernas dagar? Det kan visst ej falla os8 in att på
något vis vilja förringa det beröm, som billigt gifves ej blott åt den
färgprakt, den växt, de vällukter, med hvilka poesiens verldsträd prnnkar
under Indiens, Persiens, Hesperiens himmel, utan äfven åt de sidogrenar,
dem det sträcker nt under Britanniens, ja Frankrikes: men lika orättvist
vore att förtiga den öfvertygelsen, som vi alltid hyst och alltid skola hy8a,
att de frukter, med hvilka det prydt sig i Germanien — vi tala om de
äkta — utmärka sig framför alla de andra genom en saft, en smak, som
knappt i sjelfva Indien meddelar det heligaste af poesiens väsen med lika
etherisk renhet. Denna grundegenskap är, utan alla metaforer och
allegorier sagdt, den egna ursprungliga djnphet i hngen, den fromma enkelhet
i själen, denna sinnets och känslans innerlighet, för hvilken tyskarne sjelfva
äga det sköna uttrycket «Gemuthlichkeit», någonting som hos dem mera
än hos de latiniserade folkslagen (af hvilka spaniorerna häruti atå dem
närmast) gör att fantasien är i samma grad hjertlig som rik. Hvar och
en, som känner och förstår att värdera det goda af Tysklands vitterhet,
vet huru mycket det, som dess tungomål kallar Gemiith, är
ursprungs-draget i denna vitterhets lynne, emedan det är nrsprnngsdraget i folkets
tycke och fordringar, och sålunda naturligtvis i skaldernas allmänna
rigt-ning; antingen denna vänder sig åt den egna historiska forntiden, eller åt
det egna brokigt lifliga närvarande, eller åt Hesperiens och Orientens
luftstreck. I sistnämnda fallet är makten af detta grunddrag 8å kraftig, att
den fullkomligt nationaliserar jemväl hvad det lånar; och i hänseende
till Orienten bör detta knnna ske så mycket lättare, som en närmare
fränd-skap mellan germananerna och Orientens ädlaste stammar är bevislig.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
